hannas hemligheter

Igår var min sista dag på jobbet. Det har varit en fantastisk sommar. Lagom lite jobb. Härliga arbetskamrater. Gratis gymkort. Trevliga kunder. Män med muskler. Och tanken att hoppa av Chalmers har slagit mig miljoner gånger. Träning och sånt är ju det jag vill hålla på med. Men är det verkligen det jag vill hålla på med hela livet? Nej. Att bli civilingenjör är helt klart en investering.

I mina nyinköpta kläder + skor kommer jag vara snyggast på gymmet i Göteborg. Motivationskick. Och tack pappa för dom bästa gener en dotter kan önska sig. Min bränna slår det mesta. Allt är på topp. Jag är på topp.

Helsingborgsfestivalen. Fjortisar och bönder. Och så jag. Men jag gillar det ändå. Mångkulturen. Folkfesten. Och idag har jag umgåtts med dom finaste vänner. Vädret var perfekt. Imorgon börjar jag jobba halv åtta, men det gör inte mig någonting. Jag är lycklig.

Och nu har bikinisäsongen dragit igång i Sverige på riktigt. För varje steg jag kom närmare stranden igår ökade ångesten över att behöva visa mig i bikini inför hundratals människor. Jag trodde jag hade kommer över det lite. Jag trodde att jag började acceptera min kropp. Att ångesten skulle vara så brutal kom som en överraskning.

Men när jag la där på stranden insåg jag att där faktiskt var fler som såg ut som mig, om inte värre, och dom verkade inte skämmas. Kanske allt handlar om självförtroende ändå. Det är sexigt när en tjej har självförtroende, sen spelar inte utseendet så stor roll? Det kanske bara jag som är så ytlig.

Min kropp är full av muskler (även om dom nu inte verkar vilja hamna på magen). Och jag älskar mina muskler. Imorse kunde jag faktiskt stå framför spegeln i bara bikini. Jag gillade vad jag såg. Kurvorna på rätt ställe. Och de snyggaste spirorna jag haft på länge. Muskulösa. Nu är jag på väg till stranden igen. Denna gången ska jag visa upp mig. Snygg. Stolt.

Det är så overkligt. När det händer så nära. En sån fantastisk människa. Som inte förtjänar det inte överhuvudtaget. Som inte lämna en enda människa oberörd. Ge inte upp. Vi tänker på dig hela tiden.

De senaste två dagarna har gått ut på att visa Peter det bästa med Helsingborg. Det har fått mig att inse hur mycket jag älskar denna stan. Just nu finns det ingen annanstans jag hellre skulle vilja vara. Hur i hela världen kunde jag en gång i tiden göra vad som helst för att komma härifrån?

Denna sommaren har varit bra. Bättre än förra. Jag har hunnit umgås med mina vänner mycket mer. Gjort mycket mer. Jag älskar det. Jag älskar dom. Och jag älskar hamnen, vädret, stranden, restaurangerna. Allt. Jag vill inte tillbaka till Göteborg. Att åka tillbaka till Göteborg betyder plugg. Och jag vill inte det. Jag är inte redo. Inte än.

Magen är redan mycket bättre. Och idag tog vi en utflykt till Höganäs. Åt lunch i hamnen och hade en riktig familjedag.

Idag är en sån där riktig skitdag. Trött på allt. Hatar allt. På jobbet är det dödslugnt. Ute skiner solen. Och i min mage känns det som tusen små gubbar har dragkamp. Magkatarr? Jo, men tack. Som om det skulle göra saken bättre. Och om nu det är stress som skapar magkatarr, blir man ju bara ännu stressigare av att få det. Ligger helst av allt ihopkurad med en spy-hink sidan om mig. Ungefär så dåligt mår jag just nu.

Åh!!! Försökte lägga upp bilder idag igen men det funkar ju inte. Blogg-appen suger. Igår var i alla fall jag, Linda och Elisabeth på en malaysiansk restaurang. Supergott och jättetrevligt.

Nu har jag haft sex träningsdagar i rad och det var dags för en vilodag (åh, så ofrivillig men ibland måste jag tvinga mig själv). Jag är tillbaks på jobbet. Och ikväll är det släktkalas. Varje gång känns det lite vemodigt att träffa alla igen. Det gäller liksom att ha kommit någonstans i livet sen vi sågs sist. Gått ner i vikt, skaffat jobb, skaffat pojkvän, köpt en bil, vunnit på triss. Ja, vad som helst, bara man har något att briljera med. Har redan kört "köpt-lägenhet-kortet" alldeles för många gånger. Idag blir det nog till att spänna musklerna hela kvällen. Huuuuuuuhaaaa!

Idag kom det fram en till mig på jobbet. Han sa att serviceyrket verkligen passade mig. När jag sa att jag utbildade mig till "typ" kemist svarade han jaja, ja.... såna behövs väl också. Haha! Ja, såna behövs väl också. Det hoppas jag. Annars har jag valt helt fel utbildning. Jag trivs med mitt sommarjobb. Det gör jag verkligen. Men om jag skulle jobba skift sådana här tider resten av livet hade jag nog inte klarat vara så överentusiastiskt trevligt mot alla kunder. Jag gör nog rätt i att skaffa mig en utbildning i alla fall.

Igår gav sig hela familjen på att göra sushi. Det var superkul och mycket lättare än vi trott. Vi var faktiskt riktigt grymma på det där. Och jag har försökt lägga upp bilder på bloggen hela morgonen men utan framgång.

Nya favoriten. Hemmagjorda bananchips.

Idag är jag ledig. Men trots det, och trots träningsvärk i både lår och armar, tog jag en vända till gymmet. Lite cross fit-inspirerad träning med Frida + ett pass body pump. Nu mår jag bra. Jag har gett upp det där med att bli smal. Istället satsar jag på muskler. Skulle vilja ha lite mer "don'tmesswithme"-armar. Hihi.

Efter träningen promenerade jag och Ninni hem tillsammans. Vi har inte setts på över en vecka. Hade massa att prata av oss om. Och jag vet inte hur det kommer gå utan henne när jag åker tillbaks till Göteborg och hon till Stockholm.

Det regnar ute. Öser ner. Jag vill ha sommar. Jag vill inte fjälla. Tappa brännan. Jag älskar att vara solbränd. Man ser mycket fräschare ut. Just nu ser det mer ut som jag har en hudsjukdom på ryggen. Och om solarium nu är så farligt får jag väl helt enkelt använda BUS.

Medan åskovädret slog till Helsingborg hade jag och Frida tagit bilen till soliga Lund där vi mötte upp Anna. Billie the vision & the dancers spelade uppe på statshallens tak och nedanför stod människor som inte kunde låta bli att röra på fötterna. Jag blir glad av Billies musik. Stort stort leende. Jag vill bara dansa.

Jag hade knappt hunnit skaka av mig busslukten innan jag hoppade på cykeln och trampade ner till stan. Träffade Ninni & Jenny som hade bokat bord på stans mysigaste restaung, mitt på stranden. Solnedgång och rosévin. Allt var perfekt. Helsingborg är så vacket att jag inte förstår hur jag en gång i tiden hade kunnat göra vad som helst för att komma härifrån.