hannas hemligheter

För exakt en vecka sen var jag i Lund för att se Håkan Hellström. Och jesus, vilken tur! Det började med att jag och Frida, på väg till mejeriet, fick en skymt av självaste herr Hellström. Jag lurade dock Frida så vi gick inte närmare för att hälsa. Kön var lång, men inget jämfört med sist jag & Kruse skulle se Håkan på Mejeriet. Väl inne fick vi rosa band runt handlederna som berättade att vi var över arton år. Väntan var olidlig. Jag & Frida hade placerat oss uppe på första platån för få se så mycket som möjligt. Jag kan erkänna att jag aldrig tidigare varit på en håkan-konsert där jag  kunnat se han var han än var på scenen.

Sen drog allt igång. Det blev en stor fest av det hela. Håkan har aldrig varit bättre och publiken aldrig mer pepp. I en skön blandning av gamla och nya låtar dansade en gäng svettinga människor sig igenom kvällen. Herre Jesus, jag är fortfarande helt tagen av  kvällen fast det gått en hel vecka!



Jag har aldrig sett nån så, uppsnärjd i det blå