Det var bara en dröm
Jag hatar det! Jag vet ju vad jag gör för fel, men kan inte sluta. Det var flera månader sen jag kände mig såhär äcklig. Jag har klarat det innan. Trodde jag hade viljan i mig. Men nu går det inte. Och det har inte gått sen jag flyttade till Göteborg. Om jag bara kunde sluta kompromissa med mig själv och göra vad jag bestämt mig för. Snart åker jag hem. Det har alltid skrämt mig. Men denna gången kanske det blir bättre? På ett sätt känns det så. Och till sommaren, då vill jag dansa runt i korta kjolar och ligga i gräset och bara vara vid liv. Gud, jag ska skärpa mig, ta tag i mitt liv och vara den krigare jag en gång brukade vara.
