Förhoppningar och rengbågar
När jag är sjuk blir jag sex år igen. Ligger i soffan under täcket. Tycker synd om mig själv och kollar på disneyfilmer. Den enda skillnaden nu är att mamma inte är här för att plocka upp efter mig. Det ligger papper över allt. Disk överallt. Jag har inte längre några rena glas kvar. Jag vadar genom smutsen. Från soffan till köket, och tillbaka.
Jag får inget plugg gjort hemma. Och prickarna i halsen är nästan borta. Jag funderar på att gå till skolan på söndag. Istället sitter jag och tittar ut genom mitt fönster. Jag har utsikt över hamnen. Jag ser båtarna flyta förbi. Jag ser kranarna jobba vid kajen. Det känns som jag befinner mig i en musikvideo av Håkan Hellström. Jag längtar till sommaren. Då ska jag dansa barfota längst stadens gator. Le. Skratta. Dansa.
