Drömmar och krossade planer
Jag vill skaffa en till tatuering. Ett ankare som påminner mig om att världens är större. Att det finns mer att se. Att jag aldrig är fast någonstans. Utbildningen är bara en del av mitt liv. Det är bara här jag är just nu. Det finns mer, det kommer mer. Men nu. Jag förtjänar inte att skaffa en tatuering. Inte efter vad som hände på midsommar. Jag trodde jag hade växt upp lite. Kände mig starkare. Trodde jag förtjänade det. Så jag har bestämt, i mitt halvvita liv, att när jag varit stark ett tag, ett bra tag, då får jag skaffa min tatuering. Och då kommer jag må bra. Jag vill må bra.
