Sommardrömmar
Sommaren blev inte alls som jag tänk mig. Inte överhuvudtaget. Jag har knappt använt hälften av kläderna jag tog med mig hem, har inte cyklat ner till fria bad en enda gång, inte spenderat någon sen sommarkväll på en krog vid hamnen, använt min nya bikini alldeles för få gånger och inga fester har slutat med rödvin i badkaret. Denna sommaren blev inte alls som jag tänk mig. Men ändå bra. Kanske till och med jättebra. Två veckor i Norrland. Jag hade lika bra kunnat stanna där längre. Vill rymma dit. Gömma mig där. Men nu. Jag känner mig taggad. Något så fruktansvärt taggad. Vill bara tillbaks till Göteborg och spöa skiten ur allt. Jag ska plugga, klara alla tentorna. Jag ska angagera mig i sexet, arra de bästa sittningar. Jag ska träna stenhårt och umgås med mina vänner, vänner jag inte kan leva utan. Jag mår bra. Och jag känner mig, för en gång skull, stark som satan. Jag vill bara gå runt och sjunga. Några veckor kvar av sommaren. Jobb. Sen kommer nollningen. Det här kommer gå bra.
