hannas hemligheter

Igår berättade jag för min mamma att jag längre inte förstår meningen med livet. Om man inte är lycklig, ska man då bara vänta på att dö? För det mesta mår jag bra. Är glad. Men den senaste tiden har jag funderat mycket över vad lycka egentligen är, och var som får en att orka fortsätta. Just nu mår jag inte bra. Jag är inte redo att återvända till Chalmers. Jag känner mig totalt misslyckad. Fast jag har en fantastisk familj, fantastiska vänner, så är jag inte redo. Jag behöver veta att tiden som passerar faktiskt betyder något, att den faktiskt spelar roll, gör skillnad.

Jag vill att andra ska se mig som en glad person. Positiv i alla sammanhang. Jag brukar ju vara sådan. En riktig hurricane. Skrattade. Fick folk att må bättre. Det är så jag vill vara igen. Just nu känns allt hopplöst. Jag befinner mig i Norrland. I den mest underbara miljön. Jag hoppas att två veckor här kommer få mig att må bättre. Jag vill vara glad igen.