Though I'm just me
Hanna Andersson. Hon som alltid är fullast på festen. Den ständiga singeltjejen. Rolig, men inte mycket mer. Oseriös i de flesta sammahang. Patetisk och ynklig (fyfan vilken dag, jag duschar men samvetet det sitter kvar). Ingen krigare. Långt ifrån krigare. Jag har en depp-period just nu. Om ni inte märkte det? Och regnet smattrar mot mitt fönster värre än någonsin. Livet känns hopplöst. Totalt ovärt. Men sen så har jag också de bästa vänner. Och imorgon åker jag till Linköping.
