Chalmersbubbla
När jag bodde i Spanien var allt nytt. Nytt land, nytt språk, nya människor, ny kultur. Den enda gången det känns som att jag faktiskt bor i Göteborg är när jag sitter på bussen på väg hem från gymmet. När bussen åker förbi avenyn. Annars lever jag i min Chalmersbubbla. Inte koll på vad som händer i världen. Knappt koll på vad som händer utanför Kemihuset. Och under tentaveckan har man inte ens koll på sig själv. Jag vill sticka hål på min bubbla. Men jag är för feg för att hoppa av. Har ingen aning om vad jag skulle göra annars. Vill verkligen inte tillbaks till Helsingborg. Där finns inget mer för mig. Och så gillar jag människorna här för mycket. Tröstar mig med att jag har ett spännande år framför mig som föreningsaktiv. Förhoppningsvis ger det lite mening till studentlivet. I sommar har Peter lovat att vi ska se mer av staden.
Jag trodde var fredag. Det kändes som fredag. Men så satte jag på Morgonpasset i P3. Det är måndag. En ny vecka. En ny start? Och i Japan har en kärnreaktor till exploderat. Jag har inte ens tid att bry mig. Jag har för helvete tenta imorgon!
