hannas hemligheter

Tolv mil utanför Kiruna. Utan rinnande vatten och minus tjugofem grader. Här går solen knappt upp. Men det är vackert ändå. Och om man behöver slappna av och komma ikapp livet är detta stället att vara på.

Vi gör inte så mycket här. Och imorgon är det årets sista dag. Men jag orkar inte ens reflektera över det. Orkar inte tänka ut några nyårslöften. Inte ens planera (och jag som älskar att planera).

Jag vet att jag är rå. Kan vara riktigt elak mot dom jag inte tycker om. Men 2013 ska bli det året som jag ska bli snäll. Snäll och fördomsfri. Det bestämde jag på dagens PPP-dejt. Det var en välbehövlig dejt. Jenny och Ninni är två fina tjejer. Där snackar vi om vänner för livet.

Jag har inte tränat på sex dagar. Imorgon åker vi norrut. Det är minus trettiosex grader utanför Kiruna. Julen har varit bra. Mysig och god mat. Men jag är fortfarande sjuk. Jag vill träna. Försöker intala mig själv att det är bra för min kropp att vila. Jag har inte varit utan träning såhär länge sen jag-minns-inte-när. Pa pa pa nik.

Jag är hemhemma. Har 40 graders feber och ingen julkänsla överhuvudtaget. Det är snöstorm i Skåne och imorse träffade jag världens bästa Linda (jag har saknat henne som sjutton). Imorgon ska det bli plusgrader och jag kom precis hem från julmiddag hos mormor. Hur som helst så trivs jag väldigt bra. Detta är precis vad jag behövde efter tentorna.

Under mitt år som sittande sexmästerist utsatte jag min kropp för sådana ofantliga mängder alkohol. Mest i form av öl. Men nu. Drygt nio månader efter jag gått av, klarar jag knappt någonting. Min mage klarar inte av sånt längre. Den mår inte bra.

Jag kom precis hem från festen. Efter-tenta-festen. Den var inte party, trots att jag och Kajsa var det. Men nu, äntligen, har jag i alla fall skrivit min sista tenta för i år. Och den gick bra. Riktigt bra. Trots att hela kursen var ett stort skämt. Inte alls på civilingenjörsnivå. Kändes som jag var tillbaks på högstadiets biologiprov.

Tror ni verkligen att jag struntade i träningen? Aldrig. Vid nio orkade jag tillslut ta mig upp ur sägen. Drog på mig träningskläderna och drack en glas craze. Sen var jag redo för ett riktigt benmördarpass. Efter det mådde jag bra. Jättebra faktiskt. Tog mig till skolan, pluggade och umgicks med världens bästa vänner.

Tentan gick så dåligt igår att jag bara vill gömma mig under täcket. Jag har svårt att släppa den. Men måste ladda om iför nästa som jag har på fredag. Ändå ligger jag fortfarande kvar i sängen? Hade planerat in ett mördarpass. Men jag mår inte bra. Så jag ligger kvar i sängen lite till och hoppas att ångesten snart släpper.

Jag har länge undrat vad folk som inte känner mig tycker. Om de ser mig som tjock, normalstor, muskulös eller helt enkelt som en ukrainsk diskuskastare. Jag hoppas/antar att dom som vet hur jag är ser mig som stark och hälsosam. Men imorse var jag hos tandläkaren. Han sa "Du är en stor tjej Hanna. Du vet att godis och läsk är även dåligt för tänderna". Just i det tillfället trodde jag att jag skulle slå ner honom. Vem fan tror han att han är?! Vem tror han att han är som kan döma mig så? Rasande gick jag därifrån. Men nu, nu känns det istället som att jag kommer bryta ihop. Börja gråta när som. Jag ångrar kakan vi bakade igår. Det är ju inte jag. Jag äter inte socker. Dömer (läs: avundas) alla som gör det (utan att få dåligt samvete). Helvete. Ska jag aldrig få njuta av att äta en god kaka ihop med mina vänner? Jävla tandläkare. Brinn i helvetet.

Det är måndag idag (och bara sju dagar kvar till julafton). Hur hände det? I tentaveckan finns inga veckodagar. Kunde lika bra vara fredag idag. Jag är på myshumör. Imorgon har jag tenta. Heja mig!

Jag har helt klart världens bästa vänner. Som står ut med mina humörsvängningar i tentaveckan. Och som ändå vill fira tredje advent med mig. Kolla på Polar Expressen och baka pepparkaksbrownie. Kärlek. 
 

Jag hade planerat in en vilodag. Men imorse mådde jag så himla bra, så jag pulsade iväg till gymmet igenom snön. Idag var jag på mycket bättre humör. Plugget går bra. Och julkänslan är total. Mitt största problem är att jag äter som en häst. Jäkla PMS. Och på något sätt har jag fått dille på choklad. Fuck.

I tentaveckan förvandlas jag alltid till en sur gamla satkärring. Blir irriterad på minsta lilla. Det brukade vara Patrick som fick lida. Nu har Peter tagit över den rollen. Och inte blir det bättre när lingonveckan sammanfaller med tentorna. Där kan vi prata om en synergisk effekt! Inte ens ett träningspass kunde lugna ner mig idag. PMS ffs.

Har haft en perfekt dag. Jag är fortfarande alldeles för lugn för att ha första tentan om bara några få dagar. Startade torsdagen med ett träningspass utan dess like, pluggplugg, fika i Haga och Luciakonsert efter det. Julkänslan är på topp. Fötterna fryser. Fantastiskt.

Ingen har ju missat att jag är helt frälst i träning. Upp över öronen förälskad. Men jag behöver något nytt som peppar mig lite extra. Så jag beställde en tidig julklapp till mig själv. Ska bli spännande att testa crazen på gymmet imorgon. Kan knappt vänta.

Igår mådde jag jättebra. Två dagar in i veckan och det kändes som jag surfade på en våg. Allt var så enkelt. Men i natt har jag sovit totalt tre timmar. Klockan tre gick jag upp. Kokade knäck och kollade på Musikhjälpen (vad ger mer julkänsla än att kolla på musikhjälpen?). Men vem gör sånt? Bara tjockisar gör bakar mitt i natten. Idag struntar jag i första lektionen. Måste få vila.

Idag åt jag kanske den godaste frukosten någonsin. Davogröt, alltså sån gröt där havregryn och yoghurt får svälla över natten, med smak av lussebulle. Jag har tänt ljus i hela lägenheten och njuter av min sovmorgon. Känns sjukt konstigt att inte rusa iväg till gymmet, men jag har två vilodagar framför mig. Kommer detta gå? Eller kommer jag klättra på vägarna av rastlöshet?

Vilken tur att jag totalälskar snö, annars hade jag aldrig klarat mg igenom denna vintern. Och jag hade glömt hur mysigt det är att sitta kvar i skolan och plugga till klockan åtta på kvällen. Så länge man är pigg och koncentrerad funkar det riktigt bra.

Jag är så himla glad just nu. Julkänslan har äntligen infunnit sig i mig. På riktigt. Årets julkalender är mysig, det snöar utanför fönstret, jag har världens finaste vänner, på fredag ska jag på finsittning och på lördag åker jag hemhem. Jag borde kanske vara stressad och full av tentaångest. Men det är jag inte.

Tänk att få göra den saken du älskar varje dag. Sen om det är att sova länge, plugga, hoppa fallskärm eller laga mat spelar ingen roll. Träning är inget måste för mig. Det är lite som terapi. På gymmet kan jag släppa alla tankar om stress, skola, mat och ideal. På gymmet kan jag gå in i mig själv. Och bara köra.

Snön har äntligen kommit till Göteborg. Stan är helt fantastiskt vacker. Jag har precis sett dagens julkalender och ätit skinka med senap. Jag längtar till julen.

Vi tog måndagskvällen till att fira Kajsa i efterskott. Med trerätters, vin och massa skratt. Maten var fantastisk. Och jag har finfina vänner.

Saffransscones och kanelsmör är det godaste som finns. Min dag började inte så bra. I skolan, massa plugg, stress och totalt utan julkänsla. Men ikväll var jag hemma hos Julia. Vi tände första ljuset, åt scones och drack glöggte.

Folk har sagt "Vad skönt i december när du får äta normalt igen". Men vadå normalt? Jag tycker att jag ätit normalt den senaste månaden. Nyttigt. Gott. Och mat som jag mått bra av. Idag började jag dagen med liknande frukost som jag gjort alla andra dagar. Med knäckebröd, skinka, kvarg och äpple. Fast idag framför julkalendern.

Fyra kilo fett är borta från min kropp. Jag kan inte riktigt fatta det. På en månad har jag kommit himla långt. Jag är inte där än, men i alla fall på god väg mot min muskulösa drömkropp. Jag ser det inte i spegeln. Men siffrorna och bilderna kan inte ljuga. Eller vad tycker ni?