Ett fantasikt år
Det har gått upp och ner. Men i slutändan har ändå detta året visat sig vara det bästa någonsin. Det har varit mycket arbete. Mycket engagemang. Men jag har träffat fantastiska människor. Och fått underbara vänner. Att arra fester och att gå på fester är nästan lika roligt. Alla äventyr och galenskaper vi varit med om. Jag älskar springa runt i overall. Jag älskar hur nitar klirrar mot varandra. KfKb6-11 är som en familj, eller som en armé. Det är vi mot världen. Jag ångrar inte att jag gick med. Och just nu känner jag mig helt uppgiven. Jag vill inte gå av. Jag vill inte bli patet. Får man sitta kvar ett år till?
