Hannibal
I måndags var jag ledsen. Igår var jag bitter. Idag är jag glad. Nya KfKb6 hade sitt första arr idag. Och det var faktiskt skönt att inte vara den som stod bakom baren. Visst är det jobbigt. Jättesorgligt. I ett år har jag identifierat mig som sexmästerist. Jag är Hannibal. Men snart står jag där. Utan sexmästeri. På egna fötter. Ensam. Och all fritid? Den kommer jag spendera på bästa sätt. På vänner, träning och att upptäcka Göteborg. Utanför Chalmers. Föreningarna finns kvar. Men första ska jag känna efter hur det faktiskt är att ha ett liv. Sen, om jag saknar det alldeles för mycket, då kan jag börja söka mig till nya utmaningar.
