Tjocka människor och skuldkänslor
Idag såg jag en tjock tant köpa en påse chips ur godisautomaten. Efter ett tag köpte hon en påse till. Klockan var inte ens halv nio på morgonen! Okej att hon efter det gick in och tränade, men när hon kom ut köpte hon ett choklad. Och okej, ja jag ser ner på folk. Jag ser ner på tjocka människor i mataffären som fyllt vagnen med onyttigheter. Men jag menar, dom har ett val. Är man tjock ska man inte äta sånt strunt.
I min kundvagn hittar ni aldrig något onyttigt. Jag har inte ätit godis sen gud-vet-när (= typ i påskas), glass någon enstaka gång (sommaren har inte bjudit på glassväder precis). Jag äter inte pasta, inte ris, bröd eller någon annan form av kolhydradrikt tillbehör. Jag äter grönsaker, kött och mejeriprodukter. Allt utöver det ger mig panik, skuldkänslor. Trots att jag vet att det ibland kan vara helt okej. Jag väger allt jag äter. Antecknar varenda liten kalori jag stoppar i mig. "Unnar" mig inget. Ändå står vågen still. Allt står still. Om jag inte blir frustrerad? Skojar du? Jag får snart krupp! Ibland undrar jag om det är lönt att träna lika hårt som jag gör. Kanske jag också ska börja fylla kundvagnen med chip, godis och färdigmat? Men nja, tänk vilka tankar kassören skulle ha om mig. "Fy satan, tjocka människor som fyller vagnen med strunt".
Haha. Ja jag vet vad ni tycker. Men jag kan inte hjälpa det. Nästa vecka ska jag till Göteborg några dagar och sen spendera en vecka i Spanien. Och då, då ska jag unna mig att äta gott. Även om paniken finns där.
