Påsksittning
I torsdags var jag glad att inte längre vara sexmästerist. Jag saknade det inte överhuvudtaget. Men igårkväll, på Gasquen, var det tomt utan overallen på dansgolvet. Jag kände mig "utanför". Patetiskt, jag vet. Men där dansade dom, föreningsfolket, fulla i en grupp. Tillsammans. Jag brukade var en av dom.
Men igår var faktiskt lyckat. Jag hade kycklingar i håret och en mintgrön vårkläninng. Det var en bra fylla. En lagom fylla med en tidig topp. Nu sitter jag i lägenheten med balkongdörren vidöppen och lyssnar på Kristian Anttila. Jag sitter bara och väntar på att klockan ska slå två så jag kan ta spårvagnen till centralstationen. Hemlängtan har varit gigantisk. Jag är mer skoltrött än någonsin. Men två veckor utan utsikten över kranarna i hamnen kommer få mig att längta hit igen. Jag har definitivt hittat min stad.
