Vill inte ge upp
Den senaste tiden, det senaste året egentligen, har jag börjat ge upp mycket mer. Jag står inför en utmaning, men går det inte och det är svårt, så ger jag upp. Direkt. Det kan vara riktigt simpla saker som ett mattetal. Eller en hel kurs. Så fort jag stöter på minsta motstånd så ger jag mig. Kollar facit. Eller stuntar helt enkelt i det.
Men denna gången är annorlunda. För jag vet att jag kommer må så mycket bättre av detta. Jag vill detta. Människor som känner mig vet att jag är extremt kroppsfixerad. Jag kan stå framför speglen flera minuter varje morgon. Så fort jag ser min reflektion i ett skyltfönster måste jag titta. Dra in magen. Klämma lite här, spänna där. Jag är inte nöjd med min kropp, även om det blivit tusen gånger bättre. Fitnessfighten känns som någonslags sista utväg. Jag måste göra nått. Det måste ske en förändring. Det går inte en enda dag, inte en enda timme, då jag inte tänker på hur jag ser ut. Det kommer bli tuff. Något så fruktansvärt. Men jag behöver detta. Så jag hoppas verkligen att jag får stöd av mina vänner. Jag klarar inte negativa kommentarer. För jag vill inte ge upp detta.
Men denna gången är annorlunda. För jag vet att jag kommer må så mycket bättre av detta. Jag vill detta. Människor som känner mig vet att jag är extremt kroppsfixerad. Jag kan stå framför speglen flera minuter varje morgon. Så fort jag ser min reflektion i ett skyltfönster måste jag titta. Dra in magen. Klämma lite här, spänna där. Jag är inte nöjd med min kropp, även om det blivit tusen gånger bättre. Fitnessfighten känns som någonslags sista utväg. Jag måste göra nått. Det måste ske en förändring. Det går inte en enda dag, inte en enda timme, då jag inte tänker på hur jag ser ut. Det kommer bli tuff. Något så fruktansvärt. Men jag behöver detta. Så jag hoppas verkligen att jag får stöd av mina vänner. Jag klarar inte negativa kommentarer. För jag vill inte ge upp detta.
