hannas hemligheter

Det som gör mig mest frustrerad är att det inte syns på mig. Det syns inte att jag älskar träning. Det syns inte att jag konstant försöker vara hälsosam. Att jag försöker välja de nyttigare alternativen. Putmage och osynliga muskler. Det är vad jag är. Det är det enda jag ser när jag tittar i spegeln. Men samtidigt är det vad som driver mig. Jag tänker fortsätta träna och vara hälsosam tills det syns. Och när jag nått mitt mål, så kommer jag ändå fortsätta. För jag älskar det. Det får mig att må bra.

Jag har tappt glöden totalt. Pluggmotivationen är nere på noll. Jag hinner inte ens komma till skolan innan jag längtar efter att få gå därifrån. Det är inte kul längre. Kurserna är inte det minsta intressanta. Då är det så jäkla skönt att jag har gymmet. Det stället får mig verkligen att slappna av. Önskar jag hade kunnat spendera hela dagarna där. Tiden springer iväg. Jag älskar det.

Jag hade lovat mig själv att ta det lugnt idag. Men när jag väl var där, på mitt favoritställe, var förkylningen som bortblåst och jag kunde inte låta bli att köra stenhårt. Mage och armar. Mina muskler hade inte försvunnit (jag älskar hur gymljuset faller sådär perfekt att mina biceps ser mycket större ut än vad dom egentligen är) men i alla fall så satt mina träningskläder extra tight idag. En veckas träningsuppehåll och helgens synder har satt sina spår. Men det känns riktigt skönt att vara på banan igen. Nu är det vara att fortsätta klättra uppåt.

Min hals dödar mig. Fortfarande. Men nu har jag köpt hela vitlöksklyftor i chilimarinad, färsk ingefära, citron och honung. Imorgon, då jävlar hittar ni mig på gymmet.

Jag har börjat gilla måndagar. Visst är det jobbigt med fyra timmars kvantfysikföreläsning på eftermiddagen men vi har infört en ny måndagstradition. Utflykter. Testa något nytt. Förra veckan var vi på fint konditori och idag tog vi bussen ut i Gamlestan och gick på orientalisk affär. Nya favvisen. Där ska jag handla fler gånger.

Jag var ute och gick i Skatås idag. Runt sjön. Det var vackert. En perfekt höstdag. Och jag kunde inte sluta le. För varje gång jag tänker på det, tänker på att jag faktiskt lyckats, att jag kom dit jag ville, att jag flyttade till Göteborg som jag drömt om hela livet, så börjar det pirra i min mage. Jag är här. Jag bor här. Äger en lägenhet här. Blyga Hanna från Helsingborg flyttade till Sveriges vackraste stad. Jag uppnådde min dröm. Jag är någon.

Anna bjöd på indiskt ikväll och jag hade hyrt med vår favoritfilm. Jag är så glad att jag träffat henne. Och att jag får vara hennes vän.

Moneybrother och Maia Hirasawa skulle spela några låtar på Grönsakstorget. Jag och Anna åkte dit. Ja, jag är fortfarande kär i Moneybrother. Jag är kär i Göteborg. Och Anna är den finaste kompis man kan ha. Nu ska jag dra ut min förkylning med våld. Pepprar med ingefära och citrusfrukter.

Det är lördag, men känns som söndag. Sen i onsdags har min syster varit här. Hälsat på mig i Göteborg. Nu har jag precis följt henne till hållplatsen. Det är så skönt när hon är hos mig. Systrar och bästa vänner. Vi har lagat god mat, varit på Hagabion och shoppat massa. Det är okej att shoppa när jag är med Frida. Bästa shoppingråden.

Jag är sjuk. Drabbats av en masterdont förkylning. Och jag hatar det. Jag hatar att vara trött hela tiden, inte orka någonting. Jag kan inte läsa mina träningstidningar längre. Inte följa mina favoritbloggare. För jag får ångest när jag inte kan träna på som dom. Dom skriver om hur musklerna växer medan det känns som om mina tinar bort. Vill bli frisk nu. Imorgon ska jag till gymmet hur jag än mår.

Det hade ni inte trott om mig va? Att jag någon gång faktiskt skulle börja trivas i köket. Visst är maträtter med massa olika ingredienser som jag aldrig hört talas om och långkok min grej. Men jag har börjat gilla matlagning. Att experimentera. Snabbt ska det gå. Fräscht. Nyttigt. Dagens kvällsmat: äggvitewrap med hemmagjord hummus, lax, spenat och tomat. Jag är kär. Kär och mätt.

Jag har inte haft såhär lite att göra sen jag började på Chalmers. Vissa tycker det är skönt. Jag får panik. Jag blir rastlös. Sur och arg. Måste vara sysselsatt hela tiden. Det är ju nu vi faktiskt har tid att hitta på saker. Saker vi inte hunnit med innan. Upptäcka Göteborg och allt det där vi velat göra.

Jag älskar frukost. Tusen möjligheter. Alltid lika gott.

Åh träna. Jag älskar det. Visst har jag blivit latare sen skolan började. Och visst har det blivit svårare att ta sig till gymmet. Men när jag väl är där, då är det bara ren jäkla lycka.

Och min höst kommer bli fantastisk. Jag känner det i hela kroppen. Idag hade vi gjort oss förtjänta av lyxfika. Inget plugg. På onsdag kommer Frida hit och nästa vecka kommer superligan från Helsingborg. Jesus. Jag är glad.

Jag är trött på alkoholhetsen som finns på Chalmers. Visst, jag älskar att dricka mig så full att livet känns sådär fantastiskt. När man bara kan luta sig tillbaka in i dimman och göra precis vad man vill. För det är inte jag som gör det, det är fylle-Hanna. Men det ska inte behöva vara varje gång. Man ska inte behöva supa huvudet av sig på varenda fest. I fredags valde jag att vara helt nykter. Ingen jättestor grej egentligen. Jag dansade ändå. Men var helt enkelt inte sugen på alkohol. Ville inte vakna lördagmorgon av att rummet snurrade. Men då fick jag höra att jag blivit tråkig. Och det var många förvånade kommentarer om att jag skulle vara nykter. Jag vill inte vara den tjejen. Hon som alltid är fullast på festen. Är jag bara rolig när jag dricker?

Jag fortsätter surfa på min våg av lycka. Jag älskar söndagar. Och denna söndagen var bara min. Gick upp runt elva, åt storfrukost innan jag cyklade iväg till gymmet. Två timmars träning. Svettigt. Underbart. Och nu har jag precis ätit tonfiskfilé med risotto. Lyxmat. Mysa i soffan enda tills jag ska lägga mig. Fantastiska söndag.

Jag bor i Sveriges vackraste stad. Igår var en av de bästa dagarna sen jag flyttade hit. Igår var en sån dag som jag drömde att varje dag skulle vara. Som jag drömde att Göteborg skulle vara. Jag träffade Anna i stan, cyklade till Hisingen. Loppis och fika på Eriksberg. Tog färjan över Götaälv för första gången. Höstvädret var fantastiskt.

Middag och vin. Och sen åkte vi till Pustervik för att se Jens Lekman. Konserten var underbar. En av de bästa jag varit på. Lekmans låtar ger gåspäls.

Jag har fina vänner. Dom bästa man kan ha faktiskt. Fredagsmys och fest. Nykter fest för mig. Och det ska bli så himla skönt att inte vakna imorgon av att rummet snurrar. För imorgon spelar Jens Lekman på Pustervik. Jag ska dit. Anna ska dit. Taggad som en känguru.

Från bästa vänner till någon man inte känner. Från kära älskling till en komplett främling. Sånt händer hela tiden, sa du till mig när jag var liten. Men inte ett ord om att det gör så ont.

På väg hem från bion cyklade jag mitt snabbaste någonsin. Klockan var bara strax över nio men min rädsla för mörkret satte fart på benen. Tur att jag inte ska bli polis. Och filmen var bra. Snowwhite and the huntsman. Läskig. Men jag gillade den. Nu har jag precis experimenterat lite i köket igen. Hemgjort jordnötssmör och pistage- och aprikosbollar. Mums.

Jag älskar min lägenhet. Soffan, täcket, tekoppen och kristallkronan.

Allt är så mycket lättare när man är i Helsingborg. Ingen stress, ingen press och ingen hets. Det har inte ens gått två veckor och jag är redan trött på det här. Fuck.

Det känns fortfarande som december. När jag vaknade imorse var det kallt och mörkt. Till frukost åt jag favoritfrukosten med äpple, russin och kanel. Julkänsla direkt! Den kom extra tidigt i år.

Och jag hade börjat acceptera att jag inte kan göra omtentor. Jag klarade ju dom aldrig ändå. Jag la ju bara tre tentor efter. Dom hade jag kunnat ta tag i senare. Men så händer det. Jag satte båda. Jag är klar med kf2. Jag är överlycklig som nu bara ligger en tenta back. Drömmen om Spanien kommer närmre och närmre. Glad tjej.

Två tjejer som betyder något så fruktansvärt mycket för mig är Jenny och Ninni. Och tillsammans bildar vi powerpuffpinglorna (självklart är jag Puff). Idag träffade jag Power, Jenny, på ett fik i stan. Jag har saknat henne. Jag har saknat allt vi har gjort. Bulgarienresan, simlägret i Borås och kvinnodagsfirande. Och tillsammans med dom förvandlas jag till tretton år igen. Skitsnack och mys. Det finns inga hemligheter jag har för dom.

Jag vet någon annan som tycker det är skönt att jag är hemhemma.

Ja, jag vet att jag precis var hemma i Helsingborg. Men jag känner att jag måste dit igen. Skolstarten var tuffare än jag trodde och det ska bli skönt att komma hem till mamma. Ta ett steg tillbaka. Observera. Och tagga om. Nästa vecka är jag redo igen. Redo inför höstens äventyr.

Jag uppnådde mitt mål att bli stå-på-bordet-full. Jag stod på bordet igår. Och det var ungefär det som var bäst på hela sittningen. Det och förfesten. Sittningar är inte alls lika kul längre. Men det kanske är jag som blivit gammal?

Idag är jag sliten. Något så fruktansvärt. Och dagen började klockan åtta med fyra timmar kvantfysik. Just nu känner jag mig som den mest otaggade människan i hela världen. Vill helst av allt bara gömma mig under täcket. Jag hoppas bara det är bakfyllan som drar ner mig temporärt.

Idag har varit en sån fruktansvärt oproduktiv dag. Jag älskar det. Och den är inte slut än. Jag planerar att ligga kvar på soffan tills det är dags att flytta sig till sängen.

Jag har legat vaken sen fyra imorse. Lyssnade på vaken i p3&p4. Mitt favoritprogram. Många träningsbloggare jag följer brukar sätta klockan på 04.30 för att hinna upp och köra en PW innan frukost. Jag tassade upp och kollade ut genom fönstret. Marken var blöt och blank, som om det var halt. Det kändes som vi var inne i december månad och att snön kunde börja falla från himlen när som helst. Jag fick julkänsla. Istället för att gå ut, tog jag ett glas vatten och fortsatte lyssna på radio. Det där med tidiga morgnar är inget för mig.

En festkväll på gasquen byttes ut mot dubbelt träningspass. Och inte för att jag är för gammal för att festa tre dagar i rad. Jag sparar mig till onsdag istället. Då jäklar är det fest. Jag är taggad till tusen.

Mitt sommarlov är slut. På riktigt nu. Imorgon börjar skolan igen. Men jag är taggad. För jag har blivit en tidsoptimist. Sommarlovet har gjort mig lugnare. Är inte lika stressig och hetsig som förut. Och jag tycker kurserna vi ska läsa i höst verkar jätteintressanta. Ett år kvar, sen ska jag utomlands. Nu är det fokus.

Idag var det öl, bad och bastu med härliga pateter. Igår var jag och Anna ute i riktiga världen. Imorgon ska jag festa igen. Chalmersfesta. Tre dagar i rad. Jag klarar det. Så gammal är jag inte än.