Då skulle det inte vara jag
Jag var ute och gick i Skatås idag. Runt sjön. Det var vackert. En perfekt höstdag. Och jag kunde inte sluta le. För varje gång jag tänker på det, tänker på att jag faktiskt lyckats, att jag kom dit jag ville, att jag flyttade till Göteborg som jag drömt om hela livet, så börjar det pirra i min mage. Jag är här. Jag bor här. Äger en lägenhet här. Blyga Hanna från Helsingborg flyttade till Sveriges vackraste stad. Jag uppnådde min dröm. Jag är någon.
Anna bjöd på indiskt ikväll och jag hade hyrt med vår favoritfilm. Jag är så glad att jag träffat henne. Och att jag får vara hennes vän.
