Träningsberoende?
På senaste tiden har jag börjat fundera över varför jag håller på som jag gör. Vad jag har för mål med att träna varje dag. Just nu kan jag inte svara på det. Jag vet inte varför jag varje dag går till gymmet. Men ändå är det svårt för mig att missa ett träningspass.
Anledningen till att jag älskar att träna är kicken. Endorfinkicken som kommer efter varje träningspass. Det är därför jag alltid lämnar gymmet med ett leende på läpparna. För jag känner mig duktig. Känner mig stark. Det är kicken jag blivit beroende av.
Men mitt humör pendlar som en jävla jojo. Jag är ofta trött. Lättirriterad. Nedstämd. Jag har slutat laga mat för ja, jag har helt enkelt tappat lusten. Den enda mat jag lagar själv är frukostmat. Gröt, smoothies, muggkakor. Besatt av att laga saker med mycket protein och lite kolhydrater. Det är jättegott och att komma på nya recept har blivit mer som en hobby.
Det ohälsosamma med detta är inte träningen och kosten i sig. Det är ju tankarna runt omkring. Ångesten vid ett uteblivet träningspass. Ångesten efter en onyttig middag. Att planeringen av träning och mat går före skolarbete och umgänge.
Jag vet inte om det kan kallas beroende. Men har svårt att hantera det. Precis som jag hade problem med att hantera alkohol. Precis som jag hade problem att hantera min kaffeförbrukning (7 koppar innan jag gick till skolan och sen 3 till är inte normalt). Men jag googlade träningsberoende och detta är definitionen enligt Wikipedia:
Vid hård träning börjar kroppen producera en stor mängd endorfin och personen känner att det går att prestera ytterligare och känner sig lyckligare vilket blir ett beroende. Vid vila från träningen kan panik eller ångest förekomma hos personen då rädsla för viktökning eller nedbrytning av muskler. Denna fixering av träning kan leda till att personen tar avstånd från umgänge för att bara kunna koncentrera sig på sin träning vilket senare även kan leda till depression.
Jag kommer inte sluta träna. Jag tänker inte sluta äta nyttigt. Tänker inte börja äta massa godis för att jag bevisa att jag inte bryr mig. Men jag ska verkligen försöka få en bättre syn på det hela. Träning är inget måste. Och jag ska försöka att inte må dåligt över att ha vilodagar då och då. Träningen ska helt enkelt inte styra mitt liv. Inte styra mitt humör.
