Upp och ner
Jag ser själv i spegeln att jag blivit rundare i ansiktet. Jag behöver inte en våg som berättar det för mig. De senaste veckorna har gått i onyttighetens tecken. Ärligt talat så orkade jag inte bry mig. Jag har berättat om det här fenomenet förr. Att jag ibland kommer in i perioder där jag trotsar mig själv. Lite "haha, jag kan visst det äta massa socker utan att få dåligt samvete". Därför är jag glad att jag minskat ner på bulken. Redan på måndag börjar jag deffa. Min typ av deff. Jag har skrivit ner regler. Eller mer riktlinjer. Inte speciellt strikt, det har jag inte tid med. Men jag måste bli av med mitt sötningsmedel- och sockerberoende.
Plötsligt känns det som om allt kommer lösa sig. Det lönar sig tydligen att vara a pain in the ass. Drömmen om ett år i Spanien kommer närmare. Det är nästan för bra för att vara sant. Jag vågar knappt hoppas. Är rädd för att snubbla på mållinjen.
