Som en degklump
Jag har varit så himla taskig mot min egna kropp den senaste tiden. Behandlat den som en sophink. Jag har fyllt den med sockersnask. Och inte tränat någonting. Föll tillbaks i mina gamla vanor, blev sockermonstret som inte har några hämningar. Jag har fått tillbaks mitt sockerberoende.
Efter fitnessfighten började jag äta lite som jag själv ville. Var inte lika strikt. Tackade inte nej till godsaker. Ändå fortsatte midjemåttet att minska. Och dagen innan jag åkte hem till Helsingborg för att ta jullov var jag inte långt ifrån den vikt som jag och min PT satt upp som mål. Detta antagligen tack vare att jag fortsatte träna varje dag. Började träna mer kondition.
Men sen kom julen. Jag drabbades av någon slags influensa. Två dagars magsjuka övergick i fyrtio graders feber som sen blev hosta och halsont. Ingen träning. Jag blev frisk lagom till vi anlände i Norrland. Där fanns inte så mycket att göra. Solen var uppe tre timmar om dagen och det var alldeles för kallt för att vistas utomhus längre tider.
Idag är det 14 dagar sen jag var på gymmet. Och gissa om jag saknar det. Det känns som mina muskler försvunnit och att armarna istället fyllts med lussebullar och julskinka. Det känns som min rygg förvandlats till en geléklump och jag har fått jättedålig hållning. Att ställa sig på vågen nu är det sista jag tänker göra. Det får vänta till jag är tillbaks på banan igen.
Trots att jag känner mig såhär slapp tänker jag inte starta på någon extremdiet nu. Det funkar ändå inte för mig. Men jag ska slopa sockret, och jag ska dra ner på kolhydraterna igen. Ska satsa på styrka. Hänga på gymmet och jobba med dom stora muskelgrupperna. I mars ska jag gå över till konditionsträning. I maj ska jag springa Göteborgsvarvet. Jag ska springa förbi alla. Flyga fram.
