Den där alkoholen
Alkohol är ett väl ändå ett ständigt diskuterat ämne. Alkohol är farligt och förstör. Om man använder det på fel sätt vill säga. Jag har inte haft en bra relation till alkohol. Det har jag fortfarande inte. Började inte dricka förrän jag var över arton. Hade min första riktiga fylla när jag var nitton och bodde i Spanien. Det var också första gången jag spydde på fyllan, första gången jag fick minnesluckor, första gången jag gjort saker på fyllan som jag ångrat. Och inte blev mitt alkoholbruk bättre när jag började studera på högskolan. Studentlivet och att vara föreningsaktiv i en festkommitté innebar vilda fester var och varannan dag. Vardag som helg. Jag har alltid varit väldigt tyst och blyg och använde alkohol för att kunna slappna av. För att våga prata med folk. Inte alltid vara den där tysta tjejen som ingen kommer ihåg.
Det var först för ett år sen jag insåg att jag inte behövde vara med på varenda fest. Att missa en fest var inte längre världens undergång. Och efter jag var med i fitness fighten november förra året har jag dragit ner på spriten ännu mer. Min kropp tål inte lika mycket längre, det smakar inte lika gott och det är inte värt att ligga bakis en hel dag.
Reaktionen jag fått av folk när jag tackar nej till alkohol har faktiskt nästan bara varit negativ. Och när jag tänker efter så var jag exakt likadan. Jag tyckte att människor som gick på fest men som avstod från alkohol var så himla töntiga. Nu förstår jag att det berodde på att jag kände mig dum som drack mig svinfull när någon annan var nykter.
I början var det jobbigt att avstå från alkohol. Jag var känd för att inte tacka nej till en fest och det var svårt att stå emot hetsen. Men nu vet jag vad som är viktigt för mig. Jag måste göra det som jag mår bra av. Och nej, jag har inte slut dricka helt. Visst kan jag fortfarande bli stupfull ibland. Men inte lika ofta. Och jag använder inte längre alkohol för att göra saker som jag inte vågar göra nyktert. Jag har kontroll.
