Proteinpannkaka och gym
Efter att mamma och pappa åkt fick jag en dipp. En total fruktansvärd jagsaknarsverigesåmycketattjagspricker-dipp. Försökte plugga, men det gick inte. Försökte vila, men det gick inte. Så jag istället gick jag till gymmet. Och varför glömmer jag alltid? När jag känner mig sådär nere och ensam, måste jag gå till gymmet. För det får mig att må så mycket bättre. På vägen hem lyssnade jag på Håkan Hellström och visslade. Kunde inte sluta le. Nu har jag ätit proteinpannkaka och kollar på Pretty Little Liars. Laddar upp för en löprunda imorgon bitti.
