hannas hemligheter

Idag har jag varit i Gandia med min roomie. Det är en by utanför Valencia och vi åkte dit för att hälsa på hennes familj. Väldens sötaste. Även fast jag inte ens fattade hälften av vad dom sa. Hennes mamma bjöd på paella och vi gick runt i stan och kollade på marknaden där.

Jag trivs jättebra med mina roomies. Dom är jättesnälla och hur roliga som helst. Jag är överlycklig. Tror dessa tjejer kommer bli några av mina bästa vänner här nere.

Jag har verkligen blivit för gammal för att festa. När jag tog första klunken av vinet igår kände jag fortfarande av sviterna sen onsdagens hårda kväll (festa aldrig med killar från Belgien). Men det blev en bra kväll ändå. Två glas vin och hemgång redan klockan fyra. Skönt. För imorse vaknade jag pigg och kunde gå till stranden tidigt tillsammans med Anna Sophia, gym och sen plugg.

Det här med internet i lägenheten är fantastiskt. Men det har även en dålig sida. Sen igår har jag hunnit se sex avsnitt av Pretty Little Liars. Det är en fantastisk serie. Följ den.

Idag firar jag en månad som spanjorska. Och jag måste erkänna att jag trivs rätt så bra här nere. Stranden, vännerna, lägenheten, staden. Ja, allt. Utom skolan. Men jag hoppas att de snart löser sig med alla kurser. Jag har börjat vänja mig vid det oorganiserade skolsystemet. Inget förvånar mig längre. Jag har även börjar vänja mig vid den spanska livsstilen. Siesta är en gåva från Gud och att äta kvällsmat klockan tio är inte så tokigt ändå.

Först var jag rätt irriterad på de långa hålorna mellan lektionerna, men jag tror faktiskt jag kan börja uppskatta dom. Idag hade jag 4,5 timmars rast. Jag, Anna Sophia och Axel gick till ett tapasställe i närheten för att äta lunch innan vi åkte in i stan och kollade in denna enorma ekologiska affär som Anna Sophia hittat för några dagar sen. Var tvungen att tejpa ihop fingrarna för att inte köpa för mycket. Blev jordnötssmör, torkad papaya, dinkelpuffar och två olika proteinbar. Nu är jag tillbaka i skolan för dagens sista lektion. 18.45-20.15. En kort. Vilket är tur för ikväll ska jag hem till en fransk tjej och äta crep innan vi går ut.

Tiden går så snabbt. Jag är rädd att detta året kommer försvinna förbi utan att jag hinner med. Jag vill göra något hela tiden. Blir stressad av att bara sitta still. Men en av orsakerna till att flyttade till Spanien var att lära mig slappna av, ta ett lugnt år och bara få vara. Jag vill kunna sitta på en bänk i en park, läsa en bok och bara kolla på människorna som passerar. Jag måste lära mig ta det piano.

Idag ringde klockan halv sju. Det tidigaste sen jag kom till Spanien. Jag var fortfarande en zombie när jag drog på mig löpkläderna och gick ut på de tomma gatorna för att springa en kort runda. En halvtimme senare var jag tillbaka, duschade och kröp ner i sängen igen.

Som tur var började inte mina lektioner förrän halv ett idag. Så på förmiddagen följde min mentor med mig till polisstationen för göra en anmälan. Det där med att alla erasmusstudenter får sin egna mentor som hjälper till är guld värt. Hade inte klarat mig utan henne. Nu är polisanmälan gjord och jag har skaffat ett nytt Valenbicikort så att jag kan cykla igen.

Igår blev jag av med min plånbok på väg hem från stranden. Som tur var hade jag bara körkort, metrokort och 40€ i den. Men det är ändå så sjukt jobbigt när sånt händer. Måste spärra metrokortet, skaffa nytt, polisanmäla att mitt körkort är borta osv. Släng lite PMS på det där och man får en synergisk effekt. Så gårdagskvällen blev inte som planerat. Men jag gick iaf ut en kort stund med Alex, Anna Sophia och hennes spanska vänner. Drack en mangomojito och besökte några barer inne i gamla delen av stan.

I Valencia finns Valenbici. Typ som Styr&Ställ i Göteborg. Du betalar 26€ om året, sen kan du cykla hur mycket du vill. Det är bara att ta en cykel från stället och sen ställa tillbaka den i ett annat. Så sjukt praktiskt och används nästan av alla här nere. Cykelställen finns nästan överallt. Det ända är att de ofta är fulla vid stranden en fin dag eller om man kommer för sent till skolan. Som erasmusstudent tycker jag det är det bästa sättet att ta sig fram i stan. För visst finns buss och metron, men det tar både längre tid och kostar. Dessutom minskar det biltrafiken. Om Göteborg hade kunnat utveckla Styr&Ställ hade det kanske funkat lika bra som här i Valencia.

Precis som man i Göteborg tänker "Jisses, här finns bara Chalmerister", tänker man här "Jisses, här finns bara erasmusstudentet". För dom finns verkligen överallt! Var men än är. På stranden, på stan, på gymmet. Igår var jag iaf på en fest med mest fransmän så språket som pratades var spanska. Vilket var perfekt om jag nu ska lyckas lära mig språket. Men jag blev alldeles för trött och gick hem redan innan förfesten drog vidare. Men det var skönt. Så nu kan jag istället gå och träna innan alla andra vaknar och sen ta mig ner till stranden.

Jag älskar muskler. Jag älskar mina muskler. Speciellt min rygg och mina axlar. Men just nu är jag inne i en cardioperiod. Den enda styrka jag gör är på bodypump-passen, annars springer jag bara eller kör aerobic. Och jag vet att det är fel. Men nya gymmet är fortfarande rätt främmande för mig och det måste vara över 40 grader inomhus. Så jag har bestämt mig för att det är okej. Jag kör konditionsträning ett tag till.

I tisdags orkade han inte längre. Kristian Gidlund förlorade mot cancern som åt upp honom inifrån. Han hade inte ens fyllt 30 år. Jag lyssnar på Sugarplum Fairy och gråter. Cancer suger. Kristian var stark och mer fylld av liv än någon annan. I hans blogg och sommarprat i P1 berättade han om sitt liv och sin kamp. Man påverkade så många människor. Berörde alla. Fick alla att lyssna. Jag tror hans död inte har lämnat någon oberörd. Man behövde inte ens veta vem han var innan. Hans krönikor var så äkta rakt igenom. Kristian Gidlund kommer alltid vara ett namn som människor minns.

Igår var jag i skolan i över sju och en halv timme utan att göra något vettigt. But that's Spain, right? Hade hellre legat på stranden. Nu vill jag bara få mitt schema spikat så jag slipper ändra kurser hela tiden.

Igårkväll var jag med Alex från Tyskland. Min nya nördkompis. Vi åt tapas på La Lobera (bästa stället i stan) innan vi mötte upp Anna Sophia för att gå till en bar som lärde erasmusstudenter dansa salsa. Men jag och mina höfter var för orytmiska.

Nu har jag lektion till 9.30, sen ska jag till stranden. Ikväll har jag labb igen. Känns lite så nu lägenheten-skola-strand-skola-gym-lägenhet-skola-lägenhet-skola-gym-lägenhet-strand. Jag går överallt. Mina fötter värker.

Att plugga i Spanien är mycket svårare än jag trodde. Skolsystemet är helt fucked up och det finns inte en jävel som vet någonting. Eftersom jag tar kurser från flera olika sektioner är mitt schema en enda röra. Har både morgon och kvällslektioner, däremellan har jag fyratimmars pauser. Laborationerna krokar med lektionerna och läraren pratar snabbt på spanska. Mitt slappa år visade sig inte vara så slappt och i natt vaknade jag flera gånger av att jag drömde om skolan. Då finns det inget bättre än att gå till gymmet. Så det gjorde jag. Nu mår jag mycket bättre.

Igår kom den andra tjejen jag ska dela lägenhet med i ett år. Den första kom i söndags. Och om jag ska vara ärlig så vet jag inte riktigt hur det kommer gå. Redan första kvällen störde jag mig på deras spanska högljudda diskussion. Efter tre år så är jag rätt van vid att bo själv, kunna gå runt naken i lägenheten, lämna disk i flera dagar och hänga min tvätt överallt. Fast tjejen som kom i söndags heter Ana och är riktigt snäll. Hon pluggar turism, pratar bra engelska och verkar väldigt vettig. Vi har ungefär samma uppfattning om vilka regler vi borde ha och så. Jag tror hon kommer vara mer som min vän än någon jag delar lägenhet med. Igår följde jag med henne och hennes kompisar till ett köpcentrum utanför Valencia.

Och snart har jag förhoppningsvis internet i lägenheten. Äntligen.

Igår hade jag en lugn dag på stan. Vilket var riktigt skönt. Festplanerna byttes ut mot myskväll och tidig sänggång för att sen kunna vakna upp tidigt och ta en lång löprunda innan solen gick upp. Rakt igenom Valencia finns en lång park, cirka 1 mil lång. För 50 år sen var det en flod men på grund av översvämningar flyttade man på floden och byggde istället parken. Den är verkligen jättefin och perfekt för löprundan.

Så igår var jag på en erasmusfest som började klockan tolv. Tidigt? Jag vet! Spanjorerna har ju knappt hunnit äta upp vid den tiden. Men det hade vi. Efter att ha ätit den bästa tapasen hittills gick vi till La Rumbo och för 13€ hade vi fritt inträde och open bar. Jag festade till tre, sen gick jag hem. På vägen mötte jag massa folk som var på väg ut för ja, spanjorer är sådana. Så klockan tre var det jag och gamlingarna som var på väg hem. Och inte ett enda kebabställe hade öppet vid den tiden. Kata-fucking-strof. Efter att ha druckit alkohol tycker jag om att ha något i magen, oftast blodpudding, men den fick ersättas av vattenmelon (vilken jag tappade på golvet och gick i småbitar).

Vaknade tidigt. För tidigt. Och var inte det minsta bakis så har faktiskt pluggat lite och organiserat alla mina skolpapper. Nu ska jag in till stan för en glassdejt med Anna Sophia.

Jag träffar nya människor här hela tiden. Och jag har redan hittat Anna Sophia. En tjej från Tyskland som jag umgås med nästan varje dag. Människor är så öppna här och man behöver aldrig vara själv. Man behöver inte leta efter någon som har tid att hitta på något. Ändå drabbades jag av värsta hemlängtan imorse. I natt drömde jag om julafton hemma. Allt var så fint. Precis som det ska vara. Dock gick hemlängtan över så fort bag kom ut på gatan och fick solen rakt i ögonen. Insåg hur lucky jag är som fått denna chansen. Ett år i Spanien. Och jg ska göra det bästa av det.

Igår var jag på en botellon. Botella betyder flaska. Det går alltså till så att man bestämmer en plats, en park eller ett torg, där man ses för att dricka alkohol (ur flaskan). Det är som en gigantiskt förfest där man slipper betala dyrt för spriten. Igår var där en stor botellon nära mig så gick dit mellan halv tolv och två. Utan att dricka då, för jag hade lektion imorse kl8. Efter botellonen går man oftast vidare till en nattklubb vid tre-tiden. Himla konstigt koncept, men på något sätt gillar jag det.

Spanjorer måste vara galna. Jag har gått på ett gruppträningspass två gånger. Matenimiento tonificacion - något body pump-liknande pass. Jag är yngst på passen och ja, jag måste väl vara starkare än 50 åriga tanter och gubbar? Men jag förstår verkligen inte hur dom klarar det. Mina triceps värker. Mina vader stramar. Träningsvärk från helvetet.

Men jag har redan hittat min favoritinsteuktör. Han är hur trevlig som helst och struntar totalt i att jag inte kan spanska. Han pratar på ändå och alltid med världens största leende. Imorse var jag på hans spinningpass. Redan efter 10 minuter var jag så svettig att det såg ut som jag precis kommit ur duschen. Ett gött pass innan skolan. Har en lektion kl13 och en kl18. Där emellan blir det antagligen ett besök på stranden.

Något som är helt fantastiskt med Spanien är tapas. Jag älskar konceptet. Det finns hundratals olika möjligheter och jag tycker verkligen om tanken med att dela. Man beställer in massa smårätter sen sitter man och äter, delar och har det riktigt trevligt. Man kan beställa hur mycket eller lite man vill. Inga gigantiska portioner. Lagom mätt och alltid jättegott (om man väljer rätt på menyn). Igår var jag ute med Anna Sofia och åt. Är glad att jag hittat en vän som inte är rädd för att testa nya saker. Vi åt ansjovis i vinäger, flying squid och aubergine med honung. Är det nägot jag kommer unna mig mycket av här i Spanien är det definitivt att äta ute mycket.

Efter en dryg vecka har jag fortfarande inte kommit in i det spanska livet. Kurserna krisar och skolan är jätterörig. Kommer inte kunna slappna av förrän allt är klart. Jag sover dåligt och när jag insåg att chansen att kunna ta mastern på två år är just nu obefintlig träffade hemlängtan mig som en pil i ögat. Ville hem till där allt är enkelt, där jag har mina vänner, där jag har mitt schema fixat och där folk faktiskt fattar vad jag säger.

Samtidigt ser jag fram emot detta året så himla mycket. Jag har en lång lista av saker jag vill hinna med att testa, så många saker jag vill se. Jag ser fram emot hur detta året kommer förändra mig, göra mig mer självsäker och få mig att se saker från andra perspektiv. Ändra min inställning till livet.

Nog var det ett party i fredags. Open air party. Hur coolt som helst och bland de finaste ställen jag varit på. Fast spanjorer har ett konstigt schema. Festen började vid halv tre och jag var inte hemma förrän sex. Har fortfarande inte återhämtat mig.

Nu ska jag till stranden med en tjej från Tyskland. Ha det bra.

Det är dagar som igår som gör att jag inte ångrar att flytta till Spanien. Hade två tidiga lektioner sen åkte jag till stranden. Åt en kokosnöt och badade i Medelhavet. På kvällen träffade jag tre andra erasmusstudentet från Tyskland och Belgien för att äta tapas.

Nu är jag i skolan. Har tecnico ingles och calor y frio sen slutar jag för dagen (som jag kommer spendera på internetcafeet för att få ihop ett schema). Ryktas om party ikväll.

Första dagarna i skolan var en upplevelse. Allt är på spanska och jag fattar ingenting. Men är fortfarande inte hundra nöjd med schemat. Ska pussla lite till imorgon och nästa vecka är det förhoppningsvis spikat. Spanjorerna på Oficina Internacional skrämde mig första dagen och jag har inte kunnat sova sen dess. Men om jag nu gör fel när jag ändrar i schemat som en dåre, så tar jag fram "blondin-minen". Kanske till och med börjar gråta. Och vem kan stå emot en gråtande blondin?

Nu är mina lektioner klara för idag och jag ska bara fixa lite papper innan jag tar cykeln ner till stranden. Living the life.

Hola chicos. Känner mig fortfarande helt vilse i Valencia. Jag har inte hunnit anpassa mig till den spanska livsstilen än. Spanjorerna säger att sommaren är slut men jag går i überkorta shorts och linne, när jag går och lägger mig äter grannarna middag och ingen människa verkar ha ben längre än en myra (ALLA går i snigelfart). Men idag har jag min första riktiga dag i skolan. Det vill säga att jag ska ha mina första lektioner. På spanska. Önska mig lycka till!