Svart och vitt
Efter en dryg vecka har jag fortfarande inte kommit in i det spanska livet. Kurserna krisar och skolan är jätterörig. Kommer inte kunna slappna av förrän allt är klart. Jag sover dåligt och när jag insåg att chansen att kunna ta mastern på två år är just nu obefintlig träffade hemlängtan mig som en pil i ögat. Ville hem till där allt är enkelt, där jag har mina vänner, där jag har mitt schema fixat och där folk faktiskt fattar vad jag säger.
Samtidigt ser jag fram emot detta året så himla mycket. Jag har en lång lista av saker jag vill hinna med att testa, så många saker jag vill se. Jag ser fram emot hur detta året kommer förändra mig, göra mig mer självsäker och få mig att se saker från andra perspektiv. Ändra min inställning till livet.
