PMSig och patetisk
Jag orkar inte med att vara så jävla PMSig och patetisk att jag ligger under täcket och bölar när drömmannen skaffat sig en brud. Och en jävligt snygg sådan. Jag vet att det aldrig skulle bli vi, att han inte var bra för mig och att det var hans liv jag ville ha och inte honom. Men ändå bröt jag ihop totalt när jag insåg att även den minsta chans att han någon dag skulle vakna upp och inse att jag var rätt för honom är borta. När jag kommer tillbaka till Göteborg hoppas jag att han flyttat. För jag orkar inte passera hans port två gånger om dagen..
