På ett annat sätt
Mitt år här i Valencia blev inte riktigt som jag tänkt mig. Jag ville ta det lugnt, lära mig spanska, festa och träffa massa nya människor. Istället upptäckte jag att kurserna här är lika svåra som i Sverige (om inte värre) och att jag faktiskt var tvungen att plugga hårt om jag ville klara dom, jag märkte at jag inte längre uppskattar att festa som jag gjorde förr och jag blev kär i en fransman. Men jag påstår inte att detta är sämre. Tvärtom. Jag är trygg i mig själv. Tillräckligt trygg för att inte behöva vara med i det där erasmusgänget som festar varje kväll, sover på dagen och missar varenda lektion. Jag har mina vänner här. Och de är som mig. Uppskattar hellre en lugnare hemmafest eller att äta middag ihop en söndagkväll.
Idag bryter helvetet loss. Ni hittar mig i skolan varje dag fram till den nionde juni. Men efter det ska jag bara sola, bada och njuta av min sista tid här i Valencia.
