hannas hemligheter

Det gick inte att hålla tårnarna tillbaka. Och det var inte så att dom rann längst kinden. Nej, jag storbölade verkligen. Hela jag skakade och alla i biosalongen snyftade i takt. Jag saknar dig kan ha varit århundradets mest sorglig och välgjorda film. När lamporna tändes efter drygt två timmar gömde jag och Julia näsan i halsduken. Och att bli utstirrad på grund av rödsprängda ögon på spårvagnen är inte heller så kul. Men det var bra, och billigt, att gå på bio. Det ska jag göra oftare.

När jag kom med i sexet var jag överlycklig. Sen ångrade jag mig. Men nu hade jag inte ens kunna föreställa mig att vara föreningslös. Att inte hade kunnat uppleva gemenskapen som bildas. Ja, visst bråkar vi. Men det är mer som någonslags  hat-kärlek. Som mellan syskon. Vi har kul ihop och jag trivs verkligen i gruppen. Det behövs något annat än plugg. Hur ofta får man leka med tapetklister en hel eftermiddag liksom? Sånt tycker jag är kul. Nu ska jag på bio med Julia. Akta så jag inte gråter ögonen av mig. Jag är känslig för sorgliga filmer. Woop woop! Jag är på topp. Taggad från tårna. Taggad på allt. Skola, sittning, pubrunda, plugg. Allt!

Mina fötter värker fortfarande. Jag har ont i rygg och armar. Att arrangera Gasque var jobbigare och stressigare än vad jag trodde. Men Jesus, den blev ändå jäkligt lyckad. Städade till sju på morgonen. Hem. Sova två timmar (de skönaste två timmars sömn någonsin). Åkte till Centralstationen. Hoppade på tåget. Somnade. När jag vaknade befann jag mig i Helsingborg. Mitt vackra Helsingborg. Igår firade vi pappas födelsedag med kräftor och allt där till. Underbart. Och idag är jag extra lycklig. För ja, man kan faktiskt bli lycklig av shopping. Jag är besatt av att köpa tallrikar på secondhand. Idag blev det sju stycken och en väska. Jag har ockå köpt de finaste skorna och väska man kan tänka sig. Så nu är det bevisat. Lycka kan köpas med pengar. Redan ikväll åker jag tillbaks till Göteborg. Åker direkt till festen. Julia, tequilarace, Sandra och dans. Så nu är jag glad, snygg och har fruktansvärt ont i fötterna

Tentan gick rakt åt skogen. Men jag var nästan beredd på det. Sen stekte vi köttbullar i flera timmar. Idag har vi vårt största arr under nollningen. En gasque. Sittning plus eftersläpp. Jag är lite nervös. Och imorgon åker jag till Helsingborg.

Jag har plötsligt julkänsla. Jättemycket julkänsla. Det kan bero på att jag ligger i soffan. Invirad i filten, kollar på Jims Världs julavsnitt och dricker te med nejlika- och kanelsmak. Himlen är mörk av tunga regnmoln. Jag vill äta knäck och kolla på Kalle Anka klockan tre. Hohoho. Lussebullar och pepparkakor och allt det där.

Igår var en hård kväll. Men en kul kväll. Afterinskrivningen och hemilgsittning. Och Gasque. Jag hoppas att nollan hade lika kul som mig. Trots att jag har förvandlats till en orolig mamma som måste ha koll på alla. Nej, nu ska jag dricka Pepsi Max, försöka bli av med baksmällan och tagga inför tentan som börjar klockan två. Tjoho.

En perfekt dag. Helt utan Chalmers. Mamma och pappa kom till Göteborg. Vi var på Liseberg och såg stiliga Sven-Bertil Taube uppträda på stora scenen. Det var vackert. Jag gillar Taubes musik. Speciellt en härlig sensommarkväll i augusti. Och för att hinna träffa min syster innan hon flyttar till Valencia har jag precis bokat tågresa till Helsingborg på fredag. 

Och där var årets nollning igång. Och trots att inte det ens är jag som ska nollas i år, är mitt huvud helt slut. Jag hade kunnat lägga mig och sova bums. Så många intryck. Och jesus, vad kul jag hade. Det kommer bli fyra intesiva veckor framöver. Så om jag försvinner från omvärlden ett tag så vet ni i alla fall vart jag håller hus.

Den där proteindieten gick bra. De fyra första dagarna. Jag rasade i vikt. Och trots att jag ätit rätt till nittiofem procent känns det nu som jag är tillbaks på ruta ett. Alla ansträngningar den första veckan känns nu totalt meningslösa. Åh, var fan är min självdiciplin när jag behöver den som mest? Jag måste lära mig. Inga kolhydrater. Inga. Och sen får folk tycka vad dom vill. Jag vill vara nöjd med mig själv igen. Det var så längesen jag kunde se mig själv i spegeln och vara stolt. Ni måste veta hur det känns? Ni vackra människor. Jag har varit stor hela mitt liv. Absolut hela livet. Alltid varit den fula. Sen under ett år, vägde jag mindre än vad jag någonsin gjort. Och då var jag lycklig. Mitt goda självförtroende gjorde så jag vågade ta kontakt med andra människor. Jag fick min första kyss och för första gången i mitt liv kände jag mig vacker. Jag vill ha det så igen.

Åh, ja! Oskar Linnros är fantastiskt vacker. Och trots att de mörka regnmolnen legat över Göteborg, har denna dagen varit bra. Riktigt bra. Tentan gick hur bra som helst. Ska bara fixa mekaniken nu, sen är jag klar med ettan. Jag har världens sötaste och snällaste vänner. Idag var alla tillbaka. Jag har saknat dom, det, gemenskapen. Sen var Julia, Patrick och jag på Liseberg. Uppswinget, chai latte och Oskar Linnros. Vad mer kan man begära? Nu ska jag dricka kaffe och sy klart overallen tills imorgon. Då kommer nollan. Det pirrar i magen.

I början av sommaren, innan jag åkte hem till Skåne, fanns där en katt nedanför mitt fönster. Varje dag på samma ställe. Han satt under en buske och spanade. Som om han väntade på någon. Varje dag, hela tiden. Jag försökte prata med den några gånger. Men då blev den rädd och sprang iväg. Sen jag kom tillbaka i måndags har jag inte sett katten. Jag antog att han blivit överkörd eller kanske till och med att den han väntade på tillslut kom. Men nu, alldeles precis, såg jag katten igen. Han sitter under exakt samma buske, på exakt samma ställe. Tittar och väntar.

Jag har kommit på en sak. Jag pratar alltid för mycket. Även när jag är nykter. Det här var inte bra. Och de mörka molnen förstör mitt harmoniska humör. Elaka ord har tendens att bryta ner mig. Jag har tendens att såra människor. Imorgon är det tenta. Jag är pepp som fan.

Topp-5 över saker som ger mig ångest:
1. Prata för mycket på fyllan.
2. Göra pinsamma saker på fyllan.
3. Prata skit alldeles för högt på fyllan.
4. Avslöja hemligheter på fyllan.
5. Vakna upp morgonen efter och inse att jag gjort allt ovanstående. Igen.

Och nu har allt snurrat igång igen. Föreningslivet är i full fart, trots att skolan har ju inte ens börjat än. Igår var dock fyllan inte så farligt. En lagom fylla. Men jag har ändå ångest idag. Ja, jag pratar alldeles för mycket när jag har druckit. Alldeles för mycket. Hämningarna försvinner och jag vågar säga exakt vad jag tycker och tänker. Plötsligt är jag bästa kompis med alla runt omkring. Människor jag aldrig pratat med. Men jag har lovat mig själv att detta året ska bli bättre. Ni kommer aldrig igen hitta mig med huvudet i toalettstolen under en fest. Aldrig igen. Jag lovar.

På väg till skolan imorse kom klumpen i magen tillbaka. Jag blev osäker igen på om detta verkligen är vad jag vill. Gå här fram och tillbaka, varje dag, i ett år till. Upp och nerför alla dom jävla trapporna. Och i skolan. Där var allt som vanligt. Men, jag fick träffa chalmerister igen. Sandra, David, Henrik, Peter och Anna. Alla dom jag tycker om. Och det var en skön dag. Plugg mellan tio och tre. Lagom. Hem. Springa. Laga mat. Mysa. Men nu är jag rastlös igen. Så himla rastlös. Jätterastlös. Det är tråkigt att vara själv. Det är tråkigt att äta middag själv. Imorgon ska jag träffa Patrick. Äntligen. Jag taggar nollning. Klara staten. Sen nollning. Dansa dansa dansa.

För nästan exakt ett år sedan åkte jag till Göteborg, full av drömmar och förväntningar. Idag åkte jag hit med en klump i magen. Jag är dödsrädd för att trilla tillbaks. Bli exakt den som jag flydde från i början av sommaren. Men när jag kom till min lägenhet möttes jag av den bästa känslan. Åh, vad jag saknat den. Min alldeles egna underbara lägenhet. Och ikväll träffade jag Julia. Världens bästa Julia. Jag förstår inte hur jag klarat sommaren utan henne.

Igår skulle vara en riktig Hanna-dag med massage och frisörbesök. Men massören var närmare sjuttio år och för svag för att trycka ut några muskelknutor och jag ser numera ut som Johnny Depp från Kalle och chokladfabriken i håret. Helvete. Imorgon åker jag tillbaks till mitt Göteborg. Kanske dags att börja packa nu? Jaja, jag vet. Men jag vill inte. Bara stanna hemma lite till. En vecka till. Jag saknar människorna. Det har jag gjort hela sommaren. Men jag kommer kanske sakna mamma ännu mer? Jag är rädd. Tänk så har jag inte blivit bättre. Tänk om jag inte är lika stark som jag känner mig. Tänk så klarar jag inte av det här..

Detta är första inlägget jag skriver från min nya dator. Jag köpte henne (ja, det är en  tjej) för flera veckor sen. Men det har varit svårt att släppa taget om Sten Sture. Vi har varit med om så mycket ihop. Nya tjejen är inte döpt än. Men det kommer.

Gårkvällen var fantastisk. Sommar, värme och tillsammans med de finaste människor. Jag förvandlades till femton igen. Och det var inte vinet i kroppen, utan känslan. Känslan av att var möjligt. Att världen är gigantisk och bara väntar på mig att upptäcka den. Ola Salos tal lockade fram tårar. Det var vackert. Hela deras konsert var vacker. Och mäktig. Tack Säkert. Tack Håkan. Tack The Ark. En perfekt avslutning på sommalovet. Jag är fortfarande i extas. Det här kan jag leva på länge.

Jag känner mig på topp. Oslagbar. Helt jävla AWESOME. Kan inte sluta le. Inte sluta dansa. Det kommer inte längre ord ur min mun. Eller jo, fast som sånger. Det gillar inte min syster, för det låter inte vackert. Men det struntar jag i. Tentaplugg skjuter jag upp. Liksom, varför förstöra humöret totalt? Nej, jag mår bra. Det går bra nu, kompis det går bra nu. Och jag känner mig stark som tusan. Andra har börjat märka det också. Jag är som en virvelvind. Slutar aldrig snurra. Inget kan stoppa mig nu.