hannas hemligheter

Nu närmar sig dom första deltentorna. Redan på fredag har jag en. Det funkar såhär va, varje kurs går över ett halvår men är uppdelat i två delar. Så nu tentar jag av första delen. I december andra. Och om jag misslyckas på någon av tentorna måste jag göra final exam i januari. Espero que no. Men det är bara fyra av mina åtta kurser som fungerar på detta sättet. Masterkurserna, engelskakursen och spanskakursen har istället bara ett slutprov i januari-december (plus skriftligt arbete, muntlig presentation, etc). Jag har ingen aning och vad jag ska vänta mig. Vet inte vilken nivå dom ligger på. Hur hårt jag måste plugga. Håll tummarna för mig, okej?

Helgen har flugigt förbi. Men jag har ändå hunnit med en del. I fredags var jag helt slutkörd. Psykiskt. För många tankar forsade genom hjärnan. Allt känns fortfarande som en mardröm. Så jag gick till sängs alldeles för tidigt för att vara en fredagskväll. Lördagen bestod av shopping, shopping och sen en öl tillsammans med Alex.

Idag har det varit helt fantastiskt väder i Valencia. Till och med spanjorerna tycker att det är varmt. I alla fall för att vara mitten av oktober. Jag mötte upp Anna på stranden, sen pluggade jag termodynamik hemma hos Christopher innan jag tog metron till stan för att gå till en flamencobar med Anna Sophia. Jag älskar flamenco. Även om detta inte var lika kraftfullt som de shower jag brukade se i Cadiz älskade jag det. Älskar när det bara är gitarren och dansösen. Hårt och intensivt.

Efter ett lyckat träningspass gick jag hem och gjorde den hittills godaste muggkaka jag ätit. En liten bit av himlen. Testa.

Recept
1dl havregryn, 1 ägg, 1msk kvarg, 0,5tsk kanel, 0,5tsk stevia, 0,5tsk bakpulver, 1/2 grovhackat äpple

Blanda alla ingredienser till muggkakan och häll i en mugg. Micra på högsta volym i 2 min. Täck den färdiga muggkakan med kvarg, ringla över honung och mer kanel.

Visst har jag haft småsläng av hemlängtan. Typ när mitt kursval krisade eller när mamma sa att de skulle elda i öppna spisen. Men igår var första gängen jag faktiskt kände mig ensam. Trots att jag var och kollade på de gigantiska fyrverkerierna tillsammans med en tjej från Frankrike och mina två roomies. Men jag skulle verkligen vilja dela den upplevelsen med någon jag kände bättre. Efteråt träffade vi Marvin och Louis. Två killar jag umgåtts med sen jag kom hit och som jag känner mig trygg med. Då mådde jag bättre.

Den nionde oktober är en helgdag här i Valencia. Fråga mig inte vad dom firar. Så igår var det 45 minuter av fyrverkerier inne i stan. Gatorna var fyllda av spanjorer i alla åldrar. Idag händer det något inne i stan på Rådhustorget och ikväll det tjurfäktning på arenan. Jag var inne på ett bageri häromdagen och frågade varför de sålde marsipanfrukter överallt. Hon berättade att idag är det tradition att pojkvännen ger sin flicka en sjal i vilken han lagt några marsipanfrukter. Hon äter frukterna och tar sen på sig sjalen. Gulligt? Nja, lite kanske.

Nu har jag anmält mig till Helsingborgs marathon 2014. Idiotiskt? Antagligen. Hur tusan ska jag klara detta? Det längsta jag någonsin sprungit i ett sträck är 23km. Men det bästa är att jag har 11 månader på mig att träna till loppet. Lika bra att börja direkt. Jag ska försöka lägga upp det ultimata schemat för att få ut det mesta. Nu i höst och vinter ska jag försöka få in 3 löppass i veckan. 1 distans, 1 intervall och 1 genomjogg. I vår ska jag träna 4 löppass i veckan. Utöver detta ska jag få in cirka 2 styrkepass. Hur svårt kan det va? Jag börjar imorgon. Jag lovar.

Ni kommer såklart få följa min träning inför loppet här på bloggen. En utveckling av träningsschema, kost- och taktikupplägg kommer.

Sen jag kom till Spanien har jag fått fler frågor om mina tatueringar än jag fått i Sverige under de tre åren jag haft dom. Självklart frågar de vad den svenska texten jag har på ryggen betyder men även vad den står för och vad mitt ankare symboliserar. Jag älskar mina tatueringar. Ångrar dom inte det minsta.

Texten på ryggen gjorde jag i april 2010. Jag tror vi flyr rakt in i solen. En rad från Fred Åkerströms låt Jag ger dig min morgon. För mig handlar texten om drömmar. För ibland är en dröm det enda man har. Det enda som får en att orka fortsätta. Och ingen kan någonsin ta ifrån dig dina drömmar. När jag bodde i Cadiz kallade min lärare mig för Hannita la soñadora. För jag satt mesta tiden av lektionerna och tittade ut genom fönstret, dagdrömde och var okontaktbar.

Ankaren på min arm gjorde jag i december 2011. Efter en rätt kass tid mådde jag äntligen mycket bättre. För mig betyder ankaret frihet. Den kommer alltid sitta på min arm och påminna mig om att jag inte är fast någonstans. Jag kan göra vad jag vill och har hela välden som spelfält. Och jag menar inte bara fast som på ett ställe utan även i rutiner och vanor. Jag var fast i ett pluggchalmersfestfylla-beroende. Men jag slutade supa mig full varje helg och började plugga effektivt så jag slapp spendera lika mycket tid på skolan.

Jag vill skaffa mer tatueringar. Men just nu vet jag varken vad eller vart. Därför kommer jag vänta tills jag är säker. Och kommer jag inte fram till något är jag nöjd med de två jag har. För skaffar man en tatuering måste den betyda något för en själv. Att bara ta en random motiv tror jag man lätt ångrar.

Tre dagars intensivt lyssnande på Veronica Maggios nya skiva. Det är nästan så jag redan hunnit börja tröttna (om det nu är möjligt). Precis som förra skivan är alla låtar bra. Vissa är dock bättre än andra. Mina favoriter är Dallas, Trädgården en fredag, Häfanefter och Hela huset. Hela huset är en duett tillsammans med Håkan Hellström. En otippad kombination om ni frågar mig. Men en riktigt bra låt. Passar dom båda.

Igår var jag ute på Umbraclet. Igen. Det finaste (och det enda) open air jag varit på. Jag och Anna Sophia var där med Axel och hans kompisar. Dansade tills klockan var halv fem. Sen tog jag cykeln hem. Som en sen sommarkväll. Här trivs jag. Det enda jag saknar är en kebabrestaurang som har öppet dygnet runt. Så istället åt jag mosad banan med kakao och kvarg. Funkar sådär som fyllemat.

Idag har jag knappt varit ute. Bara på en snabb sväng till skolan och gymmet. Har inte varit vid stranden sen igår. Och jag saknar den redan. Mitt mål är att skaffa en bränna som ska sitta enda till nästa sommar. Haha.

Åt bananpannkaka till kvällsmat. Recept? Blandade 1 banan, 1 ägg och lite bakpulver som jag sen stekte på svag värme. Till pannkakan åt jag kvarg som jag blandat med kakao. Mums.
 

Så jag försöker få in lite mer styrka i min träning igen. Men det känns verkligen som jag tappat allt. Glömt hur man lägger upp ett bra pass. Så skickade världens bästa syster sitt senaste och efter lite ändringar (dom har inte allt på spanska gymmet och allt är utspritt utan ordning) så fick jag till ett grymt pass. Mina ben skakar än.

Dagens pass
Uppvärmning:
15 squats 15 Marklyft 15 rodd x 2 varv ( tom stång, ingen vila)

2x15:
Squats i Smith
Sidoutfall m viktplatta
Marklyft
Sumosquts m hakdrag
Utfall med hantlar

2x15:
Rygglyft med viktplatta
Sidoböj
Sneda situps
Armhävningar

Plankan (tabata)

Jag är för gammal för detta. Det är fredag och jag är i sängen tidigare än en vanlig vardagskväll. Sen jag kom hem från skolan klockan sju har jag sett fem avsnitt av Pretty Little Liars. Ärligt talat så tror jag att jag börjar bli besatt. Men som sagt, jag är för gammal för att festa. Eller så är jag bara lat. Ja, det handlar nog egentligen om lathet. Ren och underbar lathet. Imorgon ska jag till stranden. Men först en runda till gymmet.

Kommer vara så himla tjock när jag kommer tillbaka till Sverige om 11 månader. Men jag kan ute hjälpa det. Maten här är att dö för.

Jag har väl börjat inse att jag inte behöver göra något varje kväll. Behöver inte alltid ha planer. Varför skulle jag inte bara kunna vara hemma en kväll? Ligga i soffan och kolla på tv-serier, plugga och umgås med mina roomies? Jag har varit rädd för att missa något och bara slösa bort tiden jag har i Spanien.

Idag regnade det när jag kom ut från min enda lektion kl 9.30 imorse. Perfekt. Mina strandplaner ändrades till pluggplaner och efter att ha sett ett avsnitt av Pretty Little Liars tog jag mig till gymmet. Solen sken värre än om det vore mitten av juli, men jag ignorerade det. Låtsades att det fortfarande regnade, gick hem och kröp ner under täcket för att fortsätta kolla på tv-serier. Nu har jag redan planer för fredag, lördag och söndag. Men det är himla skönt att känna att det inte är ett måste att hela tiden hitta på något.

Så jag vet ungefär var mitt morgonpigga jag tog vägen. Hon försvann samtidigt som jag vände på dygnet. Siesta kanske är en dålig sak ändå. Jag ligger uppe till tre och kollar serier även om jag har skola kl8 dagen efter.

Igår var jag hemma hös Axel. Svensken från Chalmers. Tillsammans med en annan Chalmerist blev jag bjuden på hemmagjord mat Por fin. Jag är alldeles för dålig på att ta tag i mitt liv och faktiskt laga mat. Äter ute lite för ofta. Äter yoghurt och annan frukostmat lite för mycket.

1. Svensk mat (köttbullar, sill, messmör, lingonsylt)
2. Lära mig spanska. Snabbt!
3. En roomie som kan städa
4. En hel bikini
5. Mullbär

Jag undrar var mitt morgonpigga jag har tagit vägen. Hon som orkade upp tidigt bara för att laga en lyxig frukost eller gå till gymmet innan skolan började. Nu ligger jag och drar mig. Är så himla trött. Hela tiden. Jag snoozar in i det sista. Funderar ärligt på att skippa frukosten bara så jag får sova lite längre. Frågan är om jag kommer klara detta i ett helt år. Igår var inte ens en lpng dag i skolan. Idag går jag 8 -21. Inte min grej precis.

Idag har jag varit i Gandia med min roomie. Det är en by utanför Valencia och vi åkte dit för att hälsa på hennes familj. Väldens sötaste. Även fast jag inte ens fattade hälften av vad dom sa. Hennes mamma bjöd på paella och vi gick runt i stan och kollade på marknaden där.

Jag trivs jättebra med mina roomies. Dom är jättesnälla och hur roliga som helst. Jag är överlycklig. Tror dessa tjejer kommer bli några av mina bästa vänner här nere.

Jag har verkligen blivit för gammal för att festa. När jag tog första klunken av vinet igår kände jag fortfarande av sviterna sen onsdagens hårda kväll (festa aldrig med killar från Belgien). Men det blev en bra kväll ändå. Två glas vin och hemgång redan klockan fyra. Skönt. För imorse vaknade jag pigg och kunde gå till stranden tidigt tillsammans med Anna Sophia, gym och sen plugg.

Det här med internet i lägenheten är fantastiskt. Men det har även en dålig sida. Sen igår har jag hunnit se sex avsnitt av Pretty Little Liars. Det är en fantastisk serie. Följ den.

Idag firar jag en månad som spanjorska. Och jag måste erkänna att jag trivs rätt så bra här nere. Stranden, vännerna, lägenheten, staden. Ja, allt. Utom skolan. Men jag hoppas att de snart löser sig med alla kurser. Jag har börjat vänja mig vid det oorganiserade skolsystemet. Inget förvånar mig längre. Jag har även börjar vänja mig vid den spanska livsstilen. Siesta är en gåva från Gud och att äta kvällsmat klockan tio är inte så tokigt ändå.

Först var jag rätt irriterad på de långa hålorna mellan lektionerna, men jag tror faktiskt jag kan börja uppskatta dom. Idag hade jag 4,5 timmars rast. Jag, Anna Sophia och Axel gick till ett tapasställe i närheten för att äta lunch innan vi åkte in i stan och kollade in denna enorma ekologiska affär som Anna Sophia hittat för några dagar sen. Var tvungen att tejpa ihop fingrarna för att inte köpa för mycket. Blev jordnötssmör, torkad papaya, dinkelpuffar och två olika proteinbar. Nu är jag tillbaka i skolan för dagens sista lektion. 18.45-20.15. En kort. Vilket är tur för ikväll ska jag hem till en fransk tjej och äta crep innan vi går ut.

Tiden går så snabbt. Jag är rädd att detta året kommer försvinna förbi utan att jag hinner med. Jag vill göra något hela tiden. Blir stressad av att bara sitta still. Men en av orsakerna till att flyttade till Spanien var att lära mig slappna av, ta ett lugnt år och bara få vara. Jag vill kunna sitta på en bänk i en park, läsa en bok och bara kolla på människorna som passerar. Jag måste lära mig ta det piano.