hannas hemligheter

Igår var jag på middag med alla dom som jag älskar här i Spanien. Anna Sophia, Louis, Marvin, Alex och Mattias. Det roliga är att jag träffade alla fem under min första dag på universitetet, men i helt olika sammanhang. Alex på introduktionsmötet, Louis i kön till internationella kontoret, Anna Sophia på min första lektion, Marvin och Mattias på campusområdet när jag var totalt vilse. Att vi alla sex blev ett litet gäng kunde väl ingen ana. Dom har gjort min vistelse här till den absolut bästa. 

Fick 3 av 10 i "visat intresse" av läraren i Fundamental Buisness-kursen. Antagligen såg han mig spela Jelly Splash lite för många gånger. Men har man en tre timmars lektion varje tisdagmorgon så borde han väl förstå? Lärde mig noll i den kursen. Värt? Så jävla värt. Klarade kursen eftersom jag fistade tentan. Ha! 

Om drömmannen är rik, snygg och jäkligt bra i sängen men där finns noll känslor. Är det verkligen en drömman då? Allt det där materiella betyder egentligen ingenting. Och ett liv med segelbåtar och dyra drinkar är kanske vad många drömmer om, men det är inte jag. Jag gillar det enkla men ändå vackra. Ett liv med någon som älskar mig för den jag är och som får mig att skratta. Det är vad jag söker. Och tills jag hittar det tänker jag ha det roligaste singellivet någonsin. 

Jag orkar inte med att vara så jävla PMSig och patetisk att jag ligger under täcket och bölar när drömmannen skaffat sig en brud. Och en jävligt snygg sådan. Jag vet att det aldrig skulle bli vi, att han inte var bra för mig och att det var hans liv jag ville ha och inte honom. Men ändå bröt jag ihop totalt när jag insåg att även den minsta chans att han någon dag skulle vakna upp och inse att jag var rätt för honom är borta. När jag kommer tillbaka till Göteborg hoppas jag att han flyttat. För jag orkar inte passera hans port två gånger om dagen.. 

Mitt liv har varit lite på on hold. Jag har njutit av min ledighet. Spenderade två dagar i Göteborg och sen tre i Linköping för lite systermys. Nu är ledigheten över för de flesta och så även för mig. Jag har installerat mig på stadens bibliotek. Pluggar. Och vet ni vad? Jag älskar det. Igår klagade jag över att jag inte längre ville bli ingenjör men det är ju såhär jag trivs som bäst. Bara jag och mina böcker. För det är helt underbart att förlora sig själv i ett tal. På lördag åker jag tillbaka till Spanien. Taggad för tentor. Nu jävlar.  

För mycket har hänt 2013, så jag tänker inte göra såndär sammanfattning här på bloggen som jag brukar. Jag har haft ett fantastiskt år. Mest toppar, en del dalar. Gråtit av saknas, gråtit av lycka. Ser fram emot 2014. Hejaheja. Nu kör vi.

Igår var jag i Göteborg. Och det var inte alls lika jobbigt som jag trodde det skulle bli. I Spanien har jag verkligen känt ångest för att behöva återvända dit. Jag VILL INTE gå upp och ner för de jävla trapporna till min lägenhet (varför bosatte jag mig på ett berg?!). Jag har glömt alla andra anledningar jag hade till att inte flytta tillbaka. 

Jag sover nio timmar varje natt. Ändå är jag alltid trött. Känner mig helt slut i kroppen och huvudet. Jag har dragit ner på träningen. Dragit upp på matintaget. Kanske det är anledningen till att jag mår såhär? Jag vet inte. Men jag behövde en paus från att vara nyttig och duktig hela tiden. Jag har ökat i vikt men orkar inte bry mig. Jag har satt ett datum. 1 februari. Tills dess får jag lata mig. Lata mig & satsa på skolan. 

Familjemys. Gånger hundra. Jag är alldeles för hemmakär. Och imorogn är det julafton. Jag förvandlas till ett litet barn. Älskar älskar älskar detta. 

Tänk om jag bara hade kommit in ett halvår. Från början var det meningen. Ett halvår på UV blev ett år på UPV. Jag känner mig så långt ifrån klar med Valencia som man någonsin kan tänka sig. Hade jag varit tvungen att gå tillbaka till Chalmers efter jullovet hade jag hoppat från en bro. Jag trivs så bra i Spanien. Älskar människorna. Alla är så fruktansvärt trevliga. Jag älskar hur grannarna stannar för att prata med mig, hur lärarna vinkar från andra sidan skolgården och tanten i fruktaffären som alltid hälsar när vi springer på varandra på gatan. Och sen de andra erasmusstudenterna. När man står där ensam, utan vänner och utan trygghet, blir man snabbt tighta. Anna Sophia, Alex och Louis blev lite som min familj. Utan dom hade jag inte klarat mig.

Nu är det inte långt kvar tills även jag får ta jullov. Tenta imorgon, myskväll på stan med Anna Sophia och tidigt på lördagmorgon lyfter planet mot Köpenhamn. Jag måste erkänna att jag började få kalla fötter. Där i måndags/tisdags någon gång. Trodde jag var redo för att åka hem, fira jul, träffa vänner och äta svensk mat. Men ju närmare jag kom hemfärden desto mer rädd blev jag. Jag ville stanna i min Valencia-bubbla. Långt bort från alla måsten. Nu börjar det kännas okej igen. För folk har redan börjat åka iväg. På universitetet är det dödstyst. Jag trivs i min bubbla. Och jag trivs i Valencia. Det tog tid, men nu känner jag mig verkligen bekväm med skola, vänner osv. Ett jullov sitter aldrig fel. Och det ska bli underbart att få äta mammas köttbullar igen. 

Det var bara en vecka sen jag fixade naglarna. Gjorde gelnaglar. Var supernöjd. Man märkte att kvinnan hade stora problem med mina superkorta naglar och trasiga nagelband. För att lätta upp stämningen skämtade jag till det lite och sa "Jag har naglar som en man". Kvinnan mitt emot skrattade, nickade och fortsatte. Men jg hade rätt. För nu, en vecka senare, har jag redan lyckats paja två naglar. Nu vet jag att man alltså INTE ska använda tumnageln som tandpetare när det fastnat ett bit ananas mellan framtänderna. Som tur är har jag en ny tid på fredag. Denna gången lovar jag att vara mer försiktig. 

Jag gör allt för att stoppa förkylningen. Jag var ju duktig denna gången. Så fort jag kände något i halsen la jag av med träningen, käkar vitaminer, dricker te, klär mig varmt. Ändå dunkar huvudet, halsen kliar och hostan får ögonen att tåras. Och mitt i tentaveckan? Idag har jag två tentor och jag vet inte hur jag ska orka ta mig igenom det. Ligger i sängen, fryser och vill verkligen inte resa mig för att gå till tentan. 

Igår var jag ute och åt tapas med Marvin, Mattias, Louis och Anna Sophia. Fina människor som jag kanske aldrig igen kommer träffa. Jag kan knappt fatta att det redan gått en termin. Tenta- och omtentaperiod nu, i februari börjar nästa termin. Nya människor. Och jag måste skaffa nya vänner. Som tur är har jag Louis kvar. 

Jag älskar Spanien. Älskar Valencia. Även fast jag inte valt samma partyliv som alla andra erasmusstudenter. Jag kan inte förstå de där hemma som väljer att stanna kvar när de har chansen att åka ett år utomlands. Vad tusan finns det där hemma som kan locka mer än detta? 

Jag visste att vi skulle på studiebesök. Men hade inte fattat var eller vad. Men jag fick skjuts av läraren dit. Och det var när jag såg de instängda lammen som jag började ana var jag var. Mannen som stod framför klassen sa någonting om "carne" och "frio". Kyla kött. Och ja, då fattade jag. Vi var på ett slakteri. Och när vi kom in i huvudbyggnaden drog de fram flådda stora grisar som hängde i taket. På golvet la köttslamsor och i vita platsbackar var levern, hud och andra kroppsdelar av grisen uppdelade. Mannen framför oss pekade på de olika fläktarna och rören men eleverna kollade mest in allt annat runtom.

Idag är det Lucia. Och det måste ju såklart firas även fast jag inte befinner mig på svensk mark. Så igår träffades jag, Mikela och Axel, svennebanangänget, för att baka lussebullar och koka knäck. Vi gjorde en liten lussevaka av det hela genom att öppna två flaskor rödvin.  

Jag vet att det bara var två veckor sen vi sågs. Och jag vet att det bara är två veckor kvar tills vi ses igen. Men jag saknar min syster så himla mycket. Hon är den person jag behöver mest just nu.