hannas hemligheter

Det har hänt så mycket. Och snart är det tentavecka. I lördags hade KfKb6-11 sin sista sittning. Och trots några motgångar blev det en episk kväll. Efterrättsbuffen imponerade även mig. Då, där, kändes det rätt skönt att gå av. Mer tid till mig själv. Att också få gå på sektionssittningar. Men så hade vi överlämning igår. Och jag är faktiskt avundsjuk på dom nya. Dom vet inte vilket fantastiskt år som väntar dom. Jag identifierar mig med sexmästeriet. Vad är jag nu? En vanlig tråkig Chalmersstudent? Vad har jag nu att göra utanför plugget? Det är bara pluggpluggplugg.

Våren har kommit till Göteborg. Eller, i alla fall känns det så. Under lunchen idag gick vi på en promenad i "skogen". Vårskrik. Det går bra nu, kompis det går bra nu.

Det är blå himmel ute. Solen lyser rakt in i min lägenhet och värmer min rygg. Och även om min hals fortfarande ser ut som tredje världskriget så är i alla fall febern i princip borta. Jag sitter och tittar på båtarna i hamnen. Har jag nämnt att jag älskar mig lägenhet? Att jag älskar Göteborg? 

Och när jag trodde att dagen inte kunde bli mycket bättre så dimper det ner ett paket i brevinkastet. Ett armband från finaste kompisen i norraste Norrland. Tack Linda <3 

Gick till doktorn direkt igårmorse, Hon tittade ner i halsen på mig, kände på min hals och sa "Du har garanterat halsfluss, vi behöver inte ens ta provor". Så jag gick till närmsta apotek, hämtade ut min medecin och åkte hem. Då började plötsligt allt bli värre och värre. Jag sov bort nästan hela dagen, förutom då jag vaknade av att jag skakade trots att jag var genomsvettig. Idag ökar smärtkurvan exponentiellt och nu är mina halsmandlar så svullna att hålet ner till halsen inte är bredare än en halv centimeter. Under hela dagen har jag inte fått i mig något, varken mat eller vatten. Med vår största sittning någonsin på lördag och två tentor bara ett par veckor bort kunde inte halsflussen slå till mer olägligt. Jag önskar att jag var nio år igen och att mamma fick stanna hemma och ta hand om mig. Jag MMSade en bild till henne på mina halsmandlar och inte ens det fick henne att hoppa in i bilen och komma till  mig. Ha! Där ser ni, jag är inte alls bortskämd.

På väg hem från skolan köpte jag cirton, honung och ingefära. Det finns inte en chans i helvetet att jag tänker bli sjuk läsvecka sex. Och jag har upptäkt en sak. Att plugga hemma är inte så svårt som jag först trodde. Inte när man har hittat sitt kall. Jag borde gått kemiteknik istället. Lite slappare, lite intressantare kurser. Just nu klarar jag mig utan matematik och sånt trams. Att räkna på destillationskolonner är min nya kärlek...

Tacosöndag med fina vänner och sällskapsspel. Och imorgon börjar läsvecka sex. Jag är inte det minsta nervös inför tentorna. Jag vet redan nu att det kommer gå åt skogen. Inget att oro sig för där.

I måndags var jag ledsen. Igår var jag bitter. Idag är jag glad. Nya KfKb6 hade sitt första arr idag. Och det var faktiskt skönt att inte vara den som stod bakom baren. Visst är det jobbigt. Jättesorgligt. I ett år har jag identifierat mig som sexmästerist. Jag är Hannibal. Men snart står jag där. Utan sexmästeri. På egna fötter. Ensam. Och all fritid? Den kommer jag spendera på bästa sätt. På vänner, träning och att upptäcka Göteborg. Utanför Chalmers. Föreningarna finns kvar. Men första ska jag känna efter hur det faktiskt är att ha ett liv. Sen, om jag saknar det alldeles för mycket, då kan jag börja söka mig till nya utmaningar.

Det har gått upp och ner. Men i slutändan har ändå detta året visat sig vara det bästa någonsin. Det har varit mycket arbete. Mycket engagemang. Men jag har träffat fantastiska människor. Och fått underbara vänner. Att arra fester och att gå på fester är nästan lika roligt. Alla äventyr och galenskaper vi varit med om. Jag älskar springa runt i overall. Jag älskar hur nitar klirrar mot varandra. KfKb6-11 är som en familj, eller som en armé. Det är vi mot världen. Jag ångrar inte att jag gick med. Och just nu känner jag mig helt uppgiven. Jag vill inte gå av. Jag vill inte bli patet. Får man sitta kvar ett år till?

Jag känner mig totalt uppgiven. Jag är trött. Så trött att jag inte ens orkar hålla ögonen öppna under föreläsningar. Jag älskar min klass, men har aldrig känt mig såhär oKf-ig som jag gör just nu. Jag har för mycket att göra med sexmästeriet och aspningen att jag börjar känna mig utanför när jag väl sätter mig ner för att plugga. Tentaångesten är nära. Detta tar slut på mig.

Det känns som hela världen har mani på par just nu. Eller så är det bara jag som börjat uppmärksamma det. Dom finns överallt. På skolan, på bussan. Till och med på gymmet. Alla låtar på min iPod handlar om dom. Alla filmer på tv. Jag blir bara så trött. Vem vet, det kanske beror på att jag aldrig varit med om det som får mig att känna såhär. Jag börjar såklart tänka på dig. Den enda personen i mitt liv som jag aldrig får ur mina tankar. Och även om det aldrig var kärlek, är du den enda jag kunde se mig själv tillsammans med.

Det är fredagkväll och jag sitter ensam i min lägenhet. Patetiskt tycker vissa. Men jag njuter av varje sekund.

Trötthet kan verkligen göra en helt knäpp. Man hänger inte riktigt med i verkligeheten. Inbillar sig saker, som om man drömmer trots att man är vaken. Och tillslut kunde inte ens en jordbävning hålla mig vaken. 37 timmars vakenhet blev det tillslut. Somnade klockan arton, vaknade klockan tre på natten och insåg att jag glömt hämta tvätten ur tvättstugan.

Det känns som om hela lördagen försvann för mig. Jag missade liksom en hel dag bara för att jag inte sov. Det blev en enda lång fredag istället. Ändå var mamma och pappa, mormor och morfar här igår. Vi gick på restaurang och jag hade bakat en paj till efterrätt. Lekte med hundarna och njöt av att vara runt familj igen.

Gasquen. Det gick så himla bra, och det var så jäkla kul. KfKb6-11's sista gasque. Sorgligt, men ändå så himla skönt. Nu har skolan kommit i andrahand alldeles för länge. Jag måste ta tag i mitt liv igen så fort jag kommer tillbaks till "verkligeheten". Ändå vill jag inte vakna upp ur min föreningsbubbla. Jag trivs här, jag trivs i overall och jag älskar hur många nya människor jag träffat under mitt år i sexmästeriet. Flera nya vänner, känslor och allt det där som studentlivet måste innehålla.

Trots åtta timmars föreläsning hade jag ändå en fin födelsedag. För jag har fina vänner, och jag trivs i Göteborg. Jag fick äntligen min falafel. Nu kan jag sluta tjata om den där jäkla falafelen. Men det var god. Nästan himelsk. Och när jag kom hem idag la ännu ett paket på dörrmattan. Denna gången från världens finaste Alexandra Stroh.

Imorgon arrar KfKb6-11 sin sista gasque någonsin. Det kommer bli bra. Riktigt bra. Och på lördag kommer mormor och morfar hem till mig för att äta tårta.